bergochdalbananen

Har måndagsfikat med min bästa vän (måste bli en vana) och fått märkliga sms som uppmanat mig till att idga samlag med klassens pudding och informerat mig om att mamma ska träffa ett medium.

Om dagens löprunda hade varit en geografilektion hade jag haft en allvarlig ig-varning att må dåligt över. Ska aldrig mer underskatta kartors existens och ska verkligen aldrig ta omvägar beklädda med is. Packlista till nästa gång: karta i handen och kudde på rumpan, räknas det som orientering? Tar med en kompass också isåfall.

Åh vad jag är närvarande överallt! Framförallt i verkligheten, men också här där, när jag väl skriver något, tar bort allt. Tycker att hela den här bloggen tycks ha ett "ge kakan och ta tillbaks den"-koncept, dumt. Fyllde den egentligen ganska ångestfyllda veckan med fyra fina event, planerar fler såna för min egen överlevnad nästa vecka. Blä vad livet suger.

Hej.

De senaste dagarna har jag verkligen levt i tillvaron "jag har underbara vänner". Förutom att jag träffade Elin i onsdags, har jag haft besök av Hanna Edvardsson i fredags (alltid lite stort när någon kommer hem till en för första gången, speciellt eftersom det händer så "ofta" eftersom alla mina "nya" kompisar från gymnasiet verkligen vågar ta sig ut tilll irsta varje dag). Dessutom har jag haft ett underbart 12 timmarsfika/terapisamtal med Hanna Hemlin, därefter gick vi väldigt spontant på bio vilket var asmysigt. Och igår tog jag en kvällsfika med Rebecca, fast det har väl alla redan sett på facebook................. skoja. Och inte för att det klassas i samma kategori men har gråtit till OC också, och nu ska jag göra ett spindelnät av mina tankar för att sedan trassla in mig själv i det och komma som en puppa till skolan imorgon (vill inte vill inte VILL INTE dit) och när våren kommer så är jag en vacker fjäril. Okej, borde inte dela med mig av sånadär tankar.

*Har aldrig varit med om ett mer worst case scenario än imorse när jag vaknade full efter att ha sovit i fyra timmar, insåg att jag hade försovit mig, cyklade i tre meter snö, missade bussen på grund av att hela cykelparkeringen var igensnöad, började gråta, gick hem med cykeln och märkte att min favoritskjorta var förstörd. Tänkte lägga mig i badkaret med en rakhyvel men någonstans i bakhuvudet visste jag nog ändå att vändningen skulle komma så jag lät bli. Badkaret och rakhyveln ersattes med Elin och fika. Sedan var jag på läkarbesök för första gången sen jag hade körtelfeber (vilket utspelade sig som så att en indisk doktor sa "får jag fråga en sak när mamma är med? har du pussat pojke?" är sedan dess ganska avskräckt från läkare). Efter det pågick en parad av saker som ville understryka hur dagen hade vänt till morgonens motpol: jag hittade en till/ny jordglob på myrorna, jag lyckades byta en julklapp, samtlig snygg personal på solo hälsade på mig samtidigt och Camelia på news design bad om att få ta kort på mig, som enligt henne var en "trendig kund", för att lägga upp det på sin blogg.

*Okej, kan verkligen inte skriva idag, ni får ursäkta den dyslexiska tjejen som numera inte kan äta mjölkprodukter.**
** Jag kan, ska inte förvirra er/mig själv mer nu.

På dagens agenda stod att baka med Sofie. Efter att jag stigit upp ur sängen klockan två (!!) klädde jag på/ut mig som en skolflicka (blir alltid så, beror förmodligen på att jag saknar skolan så mycket, min oas (eller för att jag lite tycker om när pappa säger att jag ser ut att gå på Hogwarts)) och träffade omnämd och Hanna på McDonalds, sen gick vi till Maxi där Sofie och jag sprang runt i nästan två timmar i jakt på de perfekta varorna. Sved ganska rejält i hjärtat när Sofie konstaterade att hon och jag aldrig skulle kunna bo tillsammans, eftersom vi var tvungna att argumentera oss igenom samtliga köp (hon var bara ute efter billiga saker medans jag letade efter krav- och svanenmärkningar hehe). Väl hemma slängde vi ihop en fin tårta som ni säkert får höra mer om en annan dag. Farväl.

Tror jag har fått ett återfall, hatar livet nu. Andra anledningar att hata livet är den tredje typen hosta som jag fått under en och samma förkylning (jag kallar den "blå spyan" eftersom den innebär en hostattack så våldsam att jag på riktigt blir blå i ansiktet, samtidigt som det känns som att jag ska spy) och att jag ska plugga fysik till tjugo i två ikväll, sen börjar en film jag ska kolla på. Och juste, sov bort halva dagen, har tråkigt och min bror lanar med en kompis på övervåningen=det luktar svett och låter. Har dessutom smittat ner hela min familj och oroar mig därför över att även att alla jag kroppskontaktade på nyår kommer smittas, vore kul och lägligt om 78% av min vänskapskrets vände sig emot mig pga det.

Eftersom ett av mina sju nyårlöften lyder "sluta vara så jävla mainstream" (haha okej, understryker att jag INTE har ett sådant, att jag har sju stycken stämmer dock) så har jag inga planer på att berätta om min händelserika nyårsafton. Istället tänker jag gå och göra något av mitt liv. Typ tapetsera mitt rum med alla post it-lappar som Sofie och jag skrev idag. (Max, du är still my number one post it.)

Saker som hänt sen jag fick jullov för fyra timmar sen:

Har, bortsett från den äckliga förkylningen som håller på att vinna över mitt immunförsvar, haft en näst intill perfekt dag. Hade en mysig visit på stan med Hanna, då jag inhandlade en julklapp, två krya-på-dig-och-det-är-ju-faktiskt-rea-och-du-kommer-ju-ändå-inte-få-några-kläder-i-julklapp-prestenter till mig själv. Åt även på Chicco och hade ett moment inne på indiska. Det var så fint att jag ville spara det och stoppa ner det i en ask så jag kunde spara det föralltid. Sen åkte vi gratis buss hem till mig och gjorde ingenting särskilt. På kvällen firade jag minijulafton hemma hos min farfar. Det var också mysigt. Tror det är dags att ta igen hela veckans sömn nu, nätter där studietekniken är "sover en timme, pluggar en timme" tar på krafterna. Fast Newtons lagar säger iget om detta, ganska dum man den där Newton.

Idag har det egentligen bara hänt en intressant sak. (Vad som klassas som intressant eller ej är en tolkningsfråga, mitt liv är ju väldigt händelserikt och intressant så lägstanivån är ju ganska hög så att säga. Vet inte vad jag pratar om nu.) Iallafall, idag när jag gick och nästan gnolade av glädje över Attilas "Anna, du är en frisk fläkt!"  (hur söt!?) som stod på mitt omdömdespapper så möttes jag av ett freak. Eller förlåt, en herre/kille/man. Personen, om vi ska kalla honom så, inledde vårt intressanta samtal med att berömma min stil, därpå berättade han helt otippat hela min livshistoria och i was like who are you and what do you want from me?? Eller kanske inte hela min livshistoria, men han "råkade" iallafall veta att jag var på väg från Rudbeck och var på väg till växhuset för att ha global klass? Om jag är så förutsägbar att någon helt okänd kan se det på mig måste jag verkligen ta till drastiska åtgärder. Har grubblat över denna cykelman ett tag nu, såklart. Teorier: han var utsänd på uppdrag från någon jag kände (säkert Fredrik eftersom han klagar på mitt antiboostade självförtroende) ELLER så har jag skaffat ännu en stalker och isåfall läser han det här nu, freak. Hör av dig isåfall, är desperat.

När jag kom hem från barnkalasvärden Jonathan igår kväll gick jag rakt mot kylskåpet, (inte för att jag var hungrig överhuvudtaget, (fick faktiskt underbar pizza och trefärgad glass hos honom!!) men varje gång man är vilsen, trött och inte vet vart man ska ta vägen kallar kylskåpet liksom på en, så kan man öppna dörren, kolla på maten, stänga dörren och sen känns allt bättre. (Det är faktiskt sant. Och ja, det handlar nog om att tröstäta fast utan att äta, eller så är det för att kylskåpet lyser upp mörkret när man öppnar dörren. Slut på teorier om varför det känns så bra.)) när jag öppnade dörren möttes jag av en tsunami av mat som föll rakt mot mig. Detta händer tre gånger om året. 1. vid påsk, 2. vid jul och 3. vid det traditionella första adventsfikat som hålls hos oss med sällskap av mina mellanstadiekompisar plus familjer. Mamma har seriöst went wild i köket de senaste dagarna, ty hon vill alltid överträffa sig själv och oroar sig alltid för att de finska bakverken inte kommer räcka. (Vilket de kommer göra, hela december blir alltid ett riktigt gain weight-projekt för att man tvingas äta fikarester och när de äntligen är slut kommer gain-slutspurten som är julhelgen.) Nåja, det är iallafall den bästa traditionen som finns. Mest för att den inte inkluderar farmor och därmed inte inkluderar att alla tjafsar och jag blir det lilla barnet som sitter och gömmer sig under bordet med händerna för öronen efter att jag febrilt försökt få de vuxna att komma överens.

Saker jag borde göra: städa mitt rum, klippa mitt hår, ta tag i tre jobbiga saker, plugga, boka Håkan, boka Paris, boka London, och viktigast av allt - bli senil och glömma bort mitt högskoleprovsresultat så jag inte råkar berätta det för någon.

"Dag vii - 5 saker jag tycker om med mig själv respektive inte tycker om"

Tycker om:
att jag blivit mindre blyg och vågar numera saker som jag aldrig skulle vågat förut
att jag på något vänster lyckats skaffa så underbara vänner
min förmåga att kunna vara ganska kreativ, stundtals
jag är nog ganska lojal, eller här har jag kanske helt fel uppfattning om mig själv
att jag kan dra ganska raka streck utan att använda linjal

Tycker inte om:
att jag fortfarande är blyg
att jag är deppig och grubblar för ofta trots att jag vet att livet är för kort för sånt
att jag bär på den nästan konstanta "jag kan ju mycket bättre än såhär"-känslan
min avsaknad av självförtroende
att jag har förstört mitt hår

Trots att jag har varit som en sluten mussla i flera dagar, kommer jag inte bjuda på något kul nu. Hade tänkt mig typ en resumé av helgen istället (vet egentligen inte varför, eftersom jag alltid gör såna och de blir alltid lika tråkiga men jag har ju inget roligt att komma med på söndagar.. Bajssöndagar). I fredags var jag iallafall på fest hemma hos Jonathan. Kändes som om det gick rätt fort men det var jättekul ändå. (Ty underbart är kort, hälsningar Margot.) Igår glömde jag nästan bort reunionfikat som skulle hållas på Gräden med före detta 9D, men efter två påminnelser kom jag dit iallafall. Det var väldigt trevligt, vilket var ganska otippat hehe. På kvällen åkte jag hem till Sofie och vi cyklade runt kvarteret på hennes tandemcykel, sen kollade vi på Borat och mina matteböcker låg kvar i väskan hela kvällen. Skönt att inte ta ansvar. Idag vaknade jag för andra dagen i rad av ett sms från biblioteket och till min stora fasa har staten svikit mig!! Man får tydligen inte låna om en bok mer än tre gånger. Fast man får väl skylla sig själv när man sover med en moderattröja och gör läxorna istället för att ta sig tid för att läsa böcker. Har bara pluggat och tränat idag. Och dansat våldsamt framför spegeln men sånt är ju skämmigt att berätta så det gör man inte.
Ska aldrig mera vara mussla om det innebär såna här effekter.

Sak som understrycker att jag är un imbecil: Jag går till tandläkaren och får bedövning. Jag sitter/går/står och leker med tungan, läppen, hakan hela dagen eftersom jag inte har någon känsel där och det känns SÅ coolt. Jag ber Fredrik bita mig i läppen. Jag testar själv att bita mig i läppen. Jag börjar blöda (men det gör ju inget, det känns ju inte). Jag får tillbaka all känsel och får jätteont i alla köttsår som jag lyckats skapa under dagen. Skönt.

........................................................................................................................................(dör).

Hade en trevlig lunch med Rebecca, Victor, Max och Jonathan.
Hade en trevlig vistelse hos Jonathan med honom och Max.
Hade en trevlig kväll med Hanna, Emma, Rebecca, Karin och Jonathan.
Skrev en ointressant text där jag missbrukade ordet trevlig, nu kommer ingen ta det seriöst.

Inledde dagen på bästa tänkbara sätt genom att försova mig, ta på mig jättefula kläder, inse att jag har glömt min cykel någonstans och istället ta min tolvåriga brors cykel till busshållsplatsen. Efter ett besök hos tandläkaren (som fulländade den fantastiska morgonen) gick jag hem till Max för en andra frukost (tror förresten att det är den enda måltiden med honom jag ska nämna idag (förutom när han gjorde milkshake i sin säng, söt) har verkligen aldrig vrålätit som idag, eller som den här veckan. Ber lite till gudarna att min tid som bieffekt-infekterad östrogensprutande drake snart är över, annars behövs det snart fyra frivilliga som lindas in i ett paketsnöre och går på maskerad som "Anna i present") har glömt bort var jag var.. Spenderade iallafall dagen med Max, sprang mest mellan hans lägenhet och stan. Efter ett intensivt tjatande från min sida fick jag även med honom till biblioteket, där jag lånade två filmer och sju skivor (varav en hette "delfinsång" och innehöll 47 minuters delfinljud för meditation, hoppas på att finna min inre aura!!) resterande timmar av min vistelse spenderades i han säng (blink, blink) framför Amelie, han verkade tycka om den iallafall, har alltså tillfört något till världen idag.