det är mig de kallar smutser
Idag har det egentligen bara hänt en intressant sak. (Vad som klassas som intressant eller ej är en tolkningsfråga, mitt liv är ju väldigt händelserikt och intressant så lägstanivån är ju ganska hög så att säga. Vet inte vad jag pratar om nu.) Iallafall, idag när jag gick och nästan gnolade av glädje över Attilas "Anna, du är en frisk fläkt!" (hur söt!?) som stod på mitt omdömdespapper så möttes jag av ett freak. Eller förlåt, en herre/kille/man. Personen, om vi ska kalla honom så, inledde vårt intressanta samtal med att berömma min stil, därpå berättade han helt otippat hela min livshistoria och i was like who are you and what do you want from me?? Eller kanske inte hela min livshistoria, men han "råkade" iallafall veta att jag var på väg från Rudbeck och var på väg till växhuset för att ha global klass? Om jag är så förutsägbar att någon helt okänd kan se det på mig måste jag verkligen ta till drastiska åtgärder. Har grubblat över denna cykelman ett tag nu, såklart. Teorier: han var utsänd på uppdrag från någon jag kände (säkert Fredrik eftersom han klagar på mitt antiboostade självförtroende) ELLER så har jag skaffat ännu en stalker och isåfall läser han det här nu, freak. Hör av dig isåfall, är desperat.
Kommentarer
Trackback