bergochdalbananen

Dagens frågeställning har varit om jag verkligen är så hemsk att jag förtjänar att straffas med outhärdlig hetta när jag jobbar, och med skitväder när jag äntligen är ledig. Jag har kommit fram till att ja, så hemsk måste jag vara. Vädret passade dock till att sova tills klockan visade tiden då jag vanligtvis brukar sluta jobba (vilket innebar att jag sov i nästan tolv timmar, inspirerad av Hanna Edvardsson (fint att jag skriver det inom parentes också (fint att jag gör det internt))). Nu är ni nog lite vilseledna så jag tar det igen: skitvädret passade till att sova länge, se på film, lite hederlig intervallträning i spåret och städning av mitt rum. Det sistnämnda kändes inte så ypperligt då jag städat 8 timmar om dagen de senaste fyra dagarna, men lite fick jag gjort i alla fall. Kanske är bra att hålla på så man inte glömmer bort hur man gör liksom. Imorgon ska jag tydligen städa klart, annars finns det stor risk för att jag straffas ännu mer, något jag inte vill riskera. (Något annat jag inte vill riskera är hur alla mina saker krossas under mina fötter när det ostädat, summa av termerna tyngd och slarv.)

Har nyss kommit hem från lite roligheter hos Jesper. Var väl bara där en och en halv timme men underbart är kort. Dessutom ska jag ju åka förbi dem när jag cyklar till jobbet imorgon (inatt) också haha. Gulligt. Är helt varm och framför allt fräsch efter en irländsk julaftonduell mot Mattias så ska väl svalna ett tag innan jag går och lägger mig. Imorgon är schemat fullspäckat och nu låter jag som Blondinbella så ska säga ha det så kul på restaurangen, hejdå.

Imorse insåg jag att det inte är alltför smart att sova lättklädd utan täcke med öppen dörr när man har en yngre bror som ska hållas från naket så länge som möjligt. Lärde mig i alla fall en läxa och klev upp redan halv nio (!!) för en springtur (!!!!!!) Helt otroligt. Gjorde detta endast för att undvika "hej vadå känner ni inte igen mig, har jag ökat så mycket i omkrets?"-scenarion när (om) jag återvänder till mitt innebandylag. Svettades lagom mycket i den outhärdliga värmen, dock träffade jag ju som vanligt massa underbara tanter på vägen. Förstår inte vad det är mellan mig, tanter och småbarn - alla älskar mig. (Vart kom självsäkerheten ifrån?) För att lämna sidospåret måste jag berätta om dagen som spenderades på östra med mestadels Moa och Emily, men även med några andra (vars namn inte bör publiceras). Innan jag kom hem hann jag även hälsa på en hårt arbetande Max och träffa en Johanna i all hast. Fint. Nu ska jag sova några få timmars skönhetssömn för att vakna till fågelsång och min första riktiga arbetsdag. "Förargligt" att jag måste cykla hemifrån halv fem (ja, Oscar, på morgonen!!) och kommer missa något som verkar bli årets soligaste dag. Kan knappast varit en blomma i mitt förra liv om jag straffas på det här sättet.

Idag fick jag vykort från Mattias! Blev så glad att mina mungipor nästan nuddade öronen.

Kom in till stan efter mitt livs första punktering (är det inte sorgligt att jag aldrig fått en punktering och så får jag det när jag bara haft min bebis i någon månad?). Träffade min saknade Sofie som gjorde mig om möjligt ännu gladare än vykortet. Vi satte oss ner för att fika och berätta allt som har hänt sen vi sågs sist.

Efter att ha gjort stan en rökluktande väska, en kofta och ett linne fattigare uttalade Sofie de magiska orden "ska vi köpa något att äta?" och vi satte oss på en trottoar för att äta lite till. Upptagna av wraps och yogurt missade vi nästan att min buss kom, vilket gjorde att när den väl kom fick den tvärnita. Sen fick jag åka gratis eftersom chauffören tyckte jag såg så ärlig ut. Äntligen har jag lyckats med något annat än att skrämma folk med mitt utseende.
Slut på fin dag.

Min mage har verkligen varit bottenlös sedan jag fick sommarlov. Tänker inte väga mig förrän jag blivit frisk och träningsnarkoman (dvs aldrig). Dagens ätande gömdes oskyldigt i möten med vänner: Emily och jag åt sallad, Moa och jag åt glass och Max och jag åt pizza. Det var inte bara gott, det var trevligt också! Vill som vanligt ge Max den största elogen av alla. (Fint att det framstår som om jag värderar honom högre än allt annat, något åt det hållet ligger nog sanningen också.) Nu ska jag börja sommarens uppdrag som innebär att lära sig att spela på nära håll, på gitarr. Sen ska jag testa alla turkiska huskurer mot förkylning som internet har att erbjuda! Sjuk är något som passar att vara när man går i skolan, inte nu.

(Angående rubriken: Borlänge är inte så downtown men "what? what? whatever!")
Lägesrapport: hemkommen från en helt och hållet fantastisk vecka i Borlänge! Trots att det olägligaste hände fixade sig (med en del hjälp från de underbara människorna som var närvarande) allt och resulterade i något mycket bra. Eftersom jag inte orkar göra varken en snabbresumé eller en utförlig "första dagen gjorde vi det här och andra dagen gjorde vi det här"-dagbok och inte har en enda bild (pga att jag tappade min engångskamera och bara hade min gamla mobil) så finns det inte så mycket som kan förmedla hur grymt det var. Ni får lita på mig helt enkelt. Nu ska jag uppleva känslan av nybytta lakan, dock inte sova ut efter veckans sömnlösa nätter, börjar nämligen jobba halv sex imorgon. (.....) Kommer utan tvekan dö av hälsoproblem inom kort, har dock fjäskat så pass mycket att jag vet några som kommer på begravningen. Lättnad.

Nu (om en halvtimme) åker jag till Borlänge för peace and love!!!! Aldrig varit så pepp. Hejdå igen.

Insåg att jag kommer bli nominerad till årets sämsta bloggare när Blog Awards hålls. Aja, får vara med på tv i alla fall! Har haft fullt upp hela dagen. Besökte staden för inhandlande av nödvändigheter, kom hem och gjorde ett patetiskt försök till att få lite färg, samt såg på när min bror sprängde plastflaskor i skogen. Sedan började jag packa, ute i god tid som vanligt. En inbjudan till en middag med Max avbröt dock mitt packande, och jag cyklade iväg till stan. "Vad gör jag inte för Max?" tänkte jag och krockade nästan med en bil. Det vara precis som en nära döden-upplevelse på film, livet passerade i revy (även fast jag var mer orolig över min cykel än mitt liv). Sen var det tid för att undra hur många som skulle sakna mig om jag dött, men istället tänkte jag på hur mycket jag skulle sakna min cykel om den dog. Rimliga värderingar. Kvällen blev i alla fall totaltvärd när jag fick träffa Max. Underbara Max. Borde nog gå och lägga mig med tanke på a) vilka sömnproblem jag haft den senaste veckan b) att det kommer ta 58 timmar för mig att somna pga nervositet c) hypotesen om att det inte kommer att bli mycket sömn nästa vecka d) att jag ska jobba halv sju på måndag, efter två sömnlösa veckor.

Tvingade hit Emily för ett långt och givande terapisamtal idag, det behövdes. Efter att hon gått började jag packa och satte som vanligt nytt pers i antal nedpackade klädesplagg. Nu ska jag skicka några djupa farväl-sms, skriva ner några adresser och sova. Imorgon lämnar jag landet som jag för tillfället hatar (kommer få samtliga sverigedemokrater på mig nu) för varmare breddgrader. Skön-t ska det bli.


Känner att bilden mest förstör men ändå bidrar med lite positivt stämning efter inlägget som fick alla att vilja slinta (har aldrig använt det verbet i infinitiv förut) med rakbladet när de rakade sina handleder.
Hejdå.

Invigde mitt näst sista sommarlov idag. Och vilken invigning.(.....) Inget slår irstaskolans avslutningar, där märkte man faktiskt när termin skiftade till sommarlov. Blev nöjd med mina betyg i alla fall. Minns inte senaste gången något sånt hände, så det blir väl antagligen en viktig händelse i framtidens historieböcker. Gick på två studenter för att fira tre studenter sen, hur det går ihop kan ni antingen lista ut eller strunta i. Skulle kunnat utnyttja att jag är ensam hemma genom att springa naken, lyssna på hög musik och röka på. Istället har jag klätt mig som en PIMP inför kvällens aktiviteter.

Drunknade tyvärr inte i dagens å-race. Knäade dock en sten så nu är jag blå och fin. Känner att jag borde skriva något om kvällsfikat med Max, men vet inte om jag ska nämna hur kassörskan efter att ha gett två glassar till Max och sagt "varsågoda" (med betoning på a) blivit ganska förvånad när han tog båda själv eller om jag istället ska berätta om när jag fick bära en av hans glassar samt min egen då vi mötte ett gäng människor. Finns verkligen inget värre än att framstå som fet. (Möjligen miljöförstörning.) Borde förresten töntstämplas av flertalet läsare när jag säger att jag sitter och syr (!!). Faktiskt är det en skinnjacka som håller på att förvandlas till en skinnväst, nu blev jag genast mycket coolare va?

Idag har jag känt mig som en riktig indiepoppare, har nog aldrig gjort det förut. Jag har träffat fina och saknade Johanna, varit på västerås stadsmission och nästan fått kläder, jag har träffat någon som en gång i tiden fick mig att tappa en bit av mig själv och att träffa denna någon fick mig att tappa ännu en liten bit av mig själv, jag har hittat en jacka som skulle kunna förvandlas till en skinnväst, jag har sovit, jag har testat potentiella avslutningsfrisyrer och jag har läst. Sitter och oroar för morgondagens å-race. Om ett superstarsenario upprepar sig tänker jag drunkna i ån. Det enda som får mig att tveka är att om jag drunknar får jag inte veta vad jag får för betyg i engelska.

För att citera Max borde jag inleda med att "det här var en bra dag". Eller så kan jag ju citera Sofie och säga "tänk om man va så här från Afrika på riktigt". Började i alla fall dagen med två lektioner då betyg skulle delas ut. Var verkligen på bristningsgränsen till tårar (skojar inte) av nervositet och något jag trodde var falska förhoppningar men allt vände och slutade istället med att jag nästan började gråta för att jag var så glad. Älskar min lättstötta sida och att hela mitt humör hänger på hur det går i skolan. Efter att vi ätit den alltid så delikata skollunchen gick vi via Italian bar och Ica till lögarängen. Slog oss ner bland jordgubbar, vindruvor och trevliga personer för att se när Rudbeck vann junitrofén. Blev stolt mamma som vanligt. Gick och träffade Moa en stund senare, vi hamnade på ett fik och drack isthé. Insåg då att alla mina pengar försvunnit på mat och dryck den här månaden, bra. Hade en mysig pratstund, dock blev vi avbrutna två gånger då någon man tjuvlyssnade på vårt samtal. (Normal.) Han påpekade att vi var väldigt öppna då vi satt och pratade om sex, och att då det på sommaren är sol dygnet runt i norrbotten är det något av det mest fantastiska man kan uppleva. Han var tydligen från Gällivare (vilket jag tvivlar starkt på, han kan knappast vara från Tellus med tanke på hur han betedde sig) så han visste vad han pratade om! Nu ska jag ut och springa, hör och häpna. Orkar inte vara den feta latmask jag varit den senaste tiden, om jag vill vara lat kan jag lika gärna börja spela COD.

Har nog aldrig uppskattat eller saknat mamma så mycket. Inte fått äta riktig mat sen hon flydde landet. För att inte nämna hur stökigt det är överallt, blir ju galen. Förstår inte hur man kan gifta sig med en man som "inte orkar laga mat" varje kväll. I kväll har jag erbjudit mig att laga maten, något som händer högst två gånger om året. Vill man få något gjort får man tydligen göra det själv.

I natt hände något mycket märkligt och aldrig tidigare skådat. Jag hade just skrivit klart min naturkunskapslabrapport, vilket var det sista arbetet på hela ettan, och skickat in den till min lärare. Det låter rätt men det var bara fel eftersom 1) jag skickade in den för sent, något som aldrig hänt under hela min skolgång, och 2) jag satsade på  g, något som aldrig heller hänt förut. Om man tar ett plus två kan man dra slutsatsen att jag är extremt skoltrött/förstörd/dum i huvudet/trött på ekosystem/tappad i golvet. Ångrar i efterhand att jag inte gjorde sista rycket då det var sista naturkunskapsuppgiften i mitt liv. Kunde inte ens sova efter det. (Det kan ju dock bero på att fåglarna i skogen bakom mitt hus hade lagt sin konsert utanför mitt fönster men vill utelämna det för att ge berättelsen lite tragisk stämning. Somnade inte på grund av prestationsångesten helt enkelt.)

Tänkte skriva att jag har varit duktig och cyklat till skolan, haft enda lektionen som var gympa och cyklat hem från stan. Sen kom jag på att vi hade vårt obligatoriska moffika för att fira att alla skolarbetetn är klara så det blir väl plus minus noll. Äsch. Sofie och jag tog i alla fall årets första dopp idag! Har några bilder från det som mesarna som inte vågade bada (Max och Jesper) tog men tror inte jag borde lägga ut några utvikningsbilder här. (Sanningen är att jag inte vill att ni ska se mig som en blek monstertruck bredvid bruna och vältränade Sofie.)

Tänkte skriva att den här dagen var urusel och att jag vill gräva ner den i en grop tillsammans med fysikprovet och dagens avgörande svenskaredovisning MEN sen kom pappa hem med cyklarnas motsvarighet till Bon Iver kategorin musik eller imorgon kategorin saker jag ser fram emot just nu. Underbar är vad den är.

Känner att jag inte riktigt lever upp till era tankar om mig som storbloggare. Det jag skriver är antingen meningslöst eller så pass meningsfullt och speciellt att det bara får vara med på min hemliga blogg. Däremot lever jag upp till teorierna om att alla på Rudbeck skulle vara snobbar. (Jag som går där vet ju att det inte är så, det här är en pik till alla er som inte går på Rudbeck och glömmer att man ska inkludera BF innan man drar alla under en kam.) I alla fall har jag övertygat pappa om att en ny cykel ska införskaffas, och han är med på det. Igår åkte vi och valde ut min pärla. Den såg ut ungefär som jag beskrev den för Sofie, "det stod mitt namn på den, fast det var skrivet med citronsaft så man måste lysa med en speciell lampa för att se det". Kan inte riktigt släppa tankarna från den.
Riksprovet idag gick, som väntat, åt tortuna/hökåsen/norberg/gäddeholm/helvetet. Grymt irriterande med tanke på att Kemi A är mvg:et jag mest av allt vill ha. Skulle byta ut mitt mvg i Matte A samt en del av min garderob för att få det. Har dock bestämt mig för att få mvg i historia istället, blir ingen poängskillnad (men hålet i mitt kemihjärta kommer aldrig fyllas). Min RoLiga historialärare RoLi har dock kravet att min uppsats om kalla kriget ska bli den bästa uppsatsen i hela världen innan jag får något mvg. Jaja, kan ändå inte bli mer utbränd än vad jag redan är.

Har umgåts med Max hela dagen. Vi skulle ha pluggdag och var väl inte lika effektiva som önskat men det gick bra ändå. Att prata, kolla på mina skoluppgifter från högstadiet (som var SÅ pinsamma, haha var på riktigt helt dum i huvudet då) äta, köpa godis, se på film och ha limbotävling gick desto bättre. Speciellt det sistnämna då jag föll och landade på mitt knä. Ni naturare som läser det här (är väl bara naturare som läser min blogg ändå, tror inte någon annan skulle vara intresserad av mig) kan ju ganska lätt räkna ut att många newton på liten area blir stort tryck och hårt smäll. Och fin röd färg på knät. Dessutom förlorade jag pga det, vilket var det värsta. Får trösta mig med att Max lämnade inte bara sitt godis, utan dessutom en jättefin lapp här. Plötsligt blev saker lite bättre.

Så mycket blandade känslor idag. Jag såg en orm på vår biologilabb i skogen och kläckte ur mig något som lät som ett parningsrop men resten av dagen har inte direkt varit något att hurra för. Hade ett terapisamtal med Sofie som var ganska deprimerande, fick reda på att jag måste skriva en uppsats med potential att vinna vm i perfektion för att få mvg i historia, cyklade (!! en mil) hem med en väska fylld till bredden med böcker (fick en kommentar om att jag såg ut som en riktig estetare), fick skavsår av mina nya fina skor och fick till sist halta ensam hem i spöregn och mörker. Det var varken mysigt eller skönt.