bergochdalbananen

Insåg att jag kommer bli nominerad till årets sämsta bloggare när Blog Awards hålls. Aja, får vara med på tv i alla fall! Har haft fullt upp hela dagen. Besökte staden för inhandlande av nödvändigheter, kom hem och gjorde ett patetiskt försök till att få lite färg, samt såg på när min bror sprängde plastflaskor i skogen. Sedan började jag packa, ute i god tid som vanligt. En inbjudan till en middag med Max avbröt dock mitt packande, och jag cyklade iväg till stan. "Vad gör jag inte för Max?" tänkte jag och krockade nästan med en bil. Det vara precis som en nära döden-upplevelse på film, livet passerade i revy (även fast jag var mer orolig över min cykel än mitt liv). Sen var det tid för att undra hur många som skulle sakna mig om jag dött, men istället tänkte jag på hur mycket jag skulle sakna min cykel om den dog. Rimliga värderingar. Kvällen blev i alla fall totaltvärd när jag fick träffa Max. Underbara Max. Borde nog gå och lägga mig med tanke på a) vilka sömnproblem jag haft den senaste veckan b) att det kommer ta 58 timmar för mig att somna pga nervositet c) hypotesen om att det inte kommer att bli mycket sömn nästa vecka d) att jag ska jobba halv sju på måndag, efter två sömnlösa veckor.