bergochdalbananen

Dagens frågeställning har varit om jag verkligen är så hemsk att jag förtjänar att straffas med outhärdlig hetta när jag jobbar, och med skitväder när jag äntligen är ledig. Jag har kommit fram till att ja, så hemsk måste jag vara. Vädret passade dock till att sova tills klockan visade tiden då jag vanligtvis brukar sluta jobba (vilket innebar att jag sov i nästan tolv timmar, inspirerad av Hanna Edvardsson (fint att jag skriver det inom parentes också (fint att jag gör det internt))). Nu är ni nog lite vilseledna så jag tar det igen: skitvädret passade till att sova länge, se på film, lite hederlig intervallträning i spåret och städning av mitt rum. Det sistnämnda kändes inte så ypperligt då jag städat 8 timmar om dagen de senaste fyra dagarna, men lite fick jag gjort i alla fall. Kanske är bra att hålla på så man inte glömmer bort hur man gör liksom. Imorgon ska jag tydligen städa klart, annars finns det stor risk för att jag straffas ännu mer, något jag inte vill riskera. (Något annat jag inte vill riskera är hur alla mina saker krossas under mina fötter när det ostädat, summa av termerna tyngd och slarv.)