bergochdalbananen

Idag fick jag vykort från Mattias! Blev så glad att mina mungipor nästan nuddade öronen.

Kom in till stan efter mitt livs första punktering (är det inte sorgligt att jag aldrig fått en punktering och så får jag det när jag bara haft min bebis i någon månad?). Träffade min saknade Sofie som gjorde mig om möjligt ännu gladare än vykortet. Vi satte oss ner för att fika och berätta allt som har hänt sen vi sågs sist.

Efter att ha gjort stan en rökluktande väska, en kofta och ett linne fattigare uttalade Sofie de magiska orden "ska vi köpa något att äta?" och vi satte oss på en trottoar för att äta lite till. Upptagna av wraps och yogurt missade vi nästan att min buss kom, vilket gjorde att när den väl kom fick den tvärnita. Sen fick jag åka gratis eftersom chauffören tyckte jag såg så ärlig ut. Äntligen har jag lyckats med något annat än att skrämma folk med mitt utseende.
Slut på fin dag.