bergochdalbananen

Idag har det egentligen bara hänt en intressant sak. (Vad som klassas som intressant eller ej är en tolkningsfråga, mitt liv är ju väldigt händelserikt och intressant så lägstanivån är ju ganska hög så att säga. Vet inte vad jag pratar om nu.) Iallafall, idag när jag gick och nästan gnolade av glädje över Attilas "Anna, du är en frisk fläkt!"  (hur söt!?) som stod på mitt omdömdespapper så möttes jag av ett freak. Eller förlåt, en herre/kille/man. Personen, om vi ska kalla honom så, inledde vårt intressanta samtal med att berömma min stil, därpå berättade han helt otippat hela min livshistoria och i was like who are you and what do you want from me?? Eller kanske inte hela min livshistoria, men han "råkade" iallafall veta att jag var på väg från Rudbeck och var på väg till växhuset för att ha global klass? Om jag är så förutsägbar att någon helt okänd kan se det på mig måste jag verkligen ta till drastiska åtgärder. Har grubblat över denna cykelman ett tag nu, såklart. Teorier: han var utsänd på uppdrag från någon jag kände (säkert Fredrik eftersom han klagar på mitt antiboostade självförtroende) ELLER så har jag skaffat ännu en stalker och isåfall läser han det här nu, freak. Hör av dig isåfall, är desperat.

(Tänkte lägga upp en bild på mig själv som fransman MEN blev såklart överträffad av den bästa kvartetten någonsin. Typiskt.) Nu har jag iallafall bokat en resa till Paris med några fina vänner. Beyond förväntansfull.

Plötsligt behov av att se ET och white lies live igen.

När jag kom hem från barnkalasvärden Jonathan igår kväll gick jag rakt mot kylskåpet, (inte för att jag var hungrig överhuvudtaget, (fick faktiskt underbar pizza och trefärgad glass hos honom!!) men varje gång man är vilsen, trött och inte vet vart man ska ta vägen kallar kylskåpet liksom på en, så kan man öppna dörren, kolla på maten, stänga dörren och sen känns allt bättre. (Det är faktiskt sant. Och ja, det handlar nog om att tröstäta fast utan att äta, eller så är det för att kylskåpet lyser upp mörkret när man öppnar dörren. Slut på teorier om varför det känns så bra.)) när jag öppnade dörren möttes jag av en tsunami av mat som föll rakt mot mig. Detta händer tre gånger om året. 1. vid påsk, 2. vid jul och 3. vid det traditionella första adventsfikat som hålls hos oss med sällskap av mina mellanstadiekompisar plus familjer. Mamma har seriöst went wild i köket de senaste dagarna, ty hon vill alltid överträffa sig själv och oroar sig alltid för att de finska bakverken inte kommer räcka. (Vilket de kommer göra, hela december blir alltid ett riktigt gain weight-projekt för att man tvingas äta fikarester och när de äntligen är slut kommer gain-slutspurten som är julhelgen.) Nåja, det är iallafall den bästa traditionen som finns. Mest för att den inte inkluderar farmor och därmed inte inkluderar att alla tjafsar och jag blir det lilla barnet som sitter och gömmer sig under bordet med händerna för öronen efter att jag febrilt försökt få de vuxna att komma överens.

Saker jag borde göra: städa mitt rum, klippa mitt hår, ta tag i tre jobbiga saker, plugga, boka Håkan, boka Paris, boka London, och viktigast av allt - bli senil och glömma bort mitt högskoleprovsresultat så jag inte råkar berätta det för någon.

"Dag vii - 5 saker jag tycker om med mig själv respektive inte tycker om"

Tycker om:
att jag blivit mindre blyg och vågar numera saker som jag aldrig skulle vågat förut
att jag på något vänster lyckats skaffa så underbara vänner
min förmåga att kunna vara ganska kreativ, stundtals
jag är nog ganska lojal, eller här har jag kanske helt fel uppfattning om mig själv
att jag kan dra ganska raka streck utan att använda linjal

Tycker inte om:
att jag fortfarande är blyg
att jag är deppig och grubblar för ofta trots att jag vet att livet är för kort för sånt
att jag bär på den nästan konstanta "jag kan ju mycket bättre än såhär"-känslan
min avsaknad av självförtroende
att jag har förstört mitt hår

Har aldrig förut sett fram emot en måndag. Och har aldrig varit så blåögd att jag tror att det är just den här veckans fel att allt är som det är.

Apatiska veckan.
"Den som gör Anna mest ledsen vinner. Inga spelregler."

Idag kom jag hem och var såhär sur, självmordsbenägen, irriterad, arg, ilsken, ledsen osv. Hade den värsta dagen på väldigt länge.

Men så gav pappa mig ett vykort från självaste Hanna Edvardsson och livet var plötsligt på sin goda sida igen. (Och ja, jag har poserat med samtliga (två) vykort jag har fått i år.)

Och sen fick jag reda på att Lykke Li har konsert den andra maj. Och sen bokade jag en biljett och var så här glad. (Bilden ska egentligen föreställa sån här glädje men lyckades bättre med att se ganska galen ut.)

Trots att jag har varit som en sluten mussla i flera dagar, kommer jag inte bjuda på något kul nu. Hade tänkt mig typ en resumé av helgen istället (vet egentligen inte varför, eftersom jag alltid gör såna och de blir alltid lika tråkiga men jag har ju inget roligt att komma med på söndagar.. Bajssöndagar). I fredags var jag iallafall på fest hemma hos Jonathan. Kändes som om det gick rätt fort men det var jättekul ändå. (Ty underbart är kort, hälsningar Margot.) Igår glömde jag nästan bort reunionfikat som skulle hållas på Gräden med före detta 9D, men efter två påminnelser kom jag dit iallafall. Det var väldigt trevligt, vilket var ganska otippat hehe. På kvällen åkte jag hem till Sofie och vi cyklade runt kvarteret på hennes tandemcykel, sen kollade vi på Borat och mina matteböcker låg kvar i väskan hela kvällen. Skönt att inte ta ansvar. Idag vaknade jag för andra dagen i rad av ett sms från biblioteket och till min stora fasa har staten svikit mig!! Man får tydligen inte låna om en bok mer än tre gånger. Fast man får väl skylla sig själv när man sover med en moderattröja och gör läxorna istället för att ta sig tid för att läsa böcker. Har bara pluggat och tränat idag. Och dansat våldsamt framför spegeln men sånt är ju skämmigt att berätta så det gör man inte.
Ska aldrig mera vara mussla om det innebär såna här effekter.

Kan aldrig bli för många egobilder i bloggvärlden!! Eh. Och nog för att det här kommer låta hänga på bilddagboken år 2007-aktigt men... JAG SAKNAR MITT BLONDA HÅR. Eller. Enligt majoriteten är jag ju tydligen blond fortfarande. Saknar när håret inte var slitet iallafall. Och när det var varmt ute. Och när min iPod fungerade. Och när jag inte började gråta av ilska på handledartiderna. Jaja, sluta svamla börja plugga.

Sak som understrycker att jag är un imbecil: Jag går till tandläkaren och får bedövning. Jag sitter/går/står och leker med tungan, läppen, hakan hela dagen eftersom jag inte har någon känsel där och det känns SÅ coolt. Jag ber Fredrik bita mig i läppen. Jag testar själv att bita mig i läppen. Jag börjar blöda (men det gör ju inget, det känns ju inte). Jag får tillbaka all känsel och får jätteont i alla köttsår som jag lyckats skapa under dagen. Skönt.

........................................................................................................................................(dör).

Äger liv, scannar in och lyssnar på. Och räknar matte.

Hade en trevlig lunch med Rebecca, Victor, Max och Jonathan.
Hade en trevlig vistelse hos Jonathan med honom och Max.
Hade en trevlig kväll med Hanna, Emma, Rebecca, Karin och Jonathan.
Skrev en ointressant text där jag missbrukade ordet trevlig, nu kommer ingen ta det seriöst.

Fin och itchy dag med Jonathan i Stockholm. Enda bilden som togs:

Älskade Dessie. Snart släpps hennes singel! Ännu mer snart ska jag hem till Emily.

Inledde dagen på bästa tänkbara sätt genom att försova mig, ta på mig jättefula kläder, inse att jag har glömt min cykel någonstans och istället ta min tolvåriga brors cykel till busshållsplatsen. Efter ett besök hos tandläkaren (som fulländade den fantastiska morgonen) gick jag hem till Max för en andra frukost (tror förresten att det är den enda måltiden med honom jag ska nämna idag (förutom när han gjorde milkshake i sin säng, söt) har verkligen aldrig vrålätit som idag, eller som den här veckan. Ber lite till gudarna att min tid som bieffekt-infekterad östrogensprutande drake snart är över, annars behövs det snart fyra frivilliga som lindas in i ett paketsnöre och går på maskerad som "Anna i present") har glömt bort var jag var.. Spenderade iallafall dagen med Max, sprang mest mellan hans lägenhet och stan. Efter ett intensivt tjatande från min sida fick jag även med honom till biblioteket, där jag lånade två filmer och sju skivor (varav en hette "delfinsång" och innehöll 47 minuters delfinljud för meditation, hoppas på att finna min inre aura!!) resterande timmar av min vistelse spenderades i han säng (blink, blink) framför Amelie, han verkade tycka om den iallafall, har alltså tillfört något till världen idag.

Har nyss kommit hem från en ytterst trevlig middag med Queen Redgert och Matilda (snäll som inte ger henne något smeknamn). Är dock inte så glad som jag borde vara, pga förhinderna som hindrar mig från att gå på loppis med de omnämnda imorgon. (Ska rösta blått och gå med i MUF bara för att trotsa pappa.... Dum.) Får väl försöka hitta något vintage som ersätter eventuella loppisfynd på fredag istället när jag ska till Stockholm men Joniz_93. Om jag inte hittar något då kommer jag bli så arg att jag sätter mig och lyssnar på heavy metal och påskpysslar. Fast det är typ så arg jag är nu, får starta revolution eller nåt. Äta choklad kanske. JAJA, tack för mig/argbiggan.

Lovet har börjat bra, oavsett om man räknar att det började i fredags eller igår (vilket Max hatar). I söndags tog jag en fika med Jonathan som seriöst räddade hela dagen, söndagar är ju så roliga annars. Igår var jag först lite ansvarsfullt vuxen och sedan förvandlades jag till ett barn på arosfortet med några tjejer från klassen plus lille Rebar. Och idag har jag fikat med Hanna, vilket var mycket trevligt, sen gick jag och tränade, vilket var mindre trevligt. Imorgon blir det förhoppningsvis Stockholm och sedan en exklusiv middag på kvällen. Åh vilken rolig dagsresumé!! Skulle bara visa hur mycket umgänge jag får när jag betalar mina kompisar hehehe.