bergochdalbananen

Imorse hade jag ställt klockan på halv fyra, precis som vanligt, skillnaden var att idag fick jag tänka "mh, skönt", stänga av och somna om. (Inte för att jag kommer ihåg det, när jag är trött brukar jag stänga av alarmet i sömnen. Tanken med att ställa klockan var dock att jag skulle få tänka så. Aja.) Efter att jag vaknat en andra gång klockan ett hände två fina saker. 1: jag hittade en ring jag tappat bort. 2: när jag gick in i klädkammaren för att leta efter galgar hittade jag ett x antal gamla kläder (där 10 < x < 20). En dag när mitt självförtroende återvänder från sin världsomsegling (som har pågått i säkert 4 år) kanske jag vågar använda dessa gudomliga retroplagg, vi får se.

Borde minst sagt skämmas över att jag inte ens berättat att jag skulle till Karlskoga på PIP!? (Måste sluta låtsas vara storbloggare med ett skört privatliv utanför bloggen, märker ju själv hur katastrofal uppdateringen blir.) Men surprise surprise för er som inte stalkat mig och tagit reda på vad som händer mig utanför det glamorösa blogglivet: jag var i Karlskoga på PIP igår! Ungefär så här såg det ut när vi anlände efter en bilfärd med tusen liter regn som piskade mot rutorna:


Blött


och folktomt. (Att jämföra det här med festivalområdet på Peace and love är ungefär som att jämföra potatis med svartsjuka.)


Men HÄR fick vi klart för oss att vi faktiskt hade hamnat rätt, och inte på någon hajk.




Två flickor som är så våta att de inte behöver glidslem. (Varför gör jag det internt? Tråkig.)






Tänker inte ge mig på ett försök att berätta vilken gudomlig konsertupplevelse det var, vet ändå att jag kommer misslyckas minst lika stort som när jag valde kategorin "länder i Europa" och började med att säga Jugoslavien. (Måste dock ändå flika in med att gåshuden då man står allra längst fram under Rock n roll slog det mesta jag har upplevt i samma sorts spöregn. Med hästlängder.)
Juste (!!!!!!!!) såg Timo också, på väldigt mycket håll. Men han är så underbar ändå.

Fint att hela min dag har gått i någon sorts jordnära stämning. Följe med min far till biblioteket efter att vi jobbat, VARFÖR har jag aldrig upptäckt deras fasansfullt fantastiska sortiment? (Okej, förmodligen eftersom jag typ aldrig gör annat än att läsa vouge de få gånger jag är där.) Lånade med mig sex skivor samt min favoritfilm hehe. Hämtade senare upp min nylagade dator, köpte ekologisk müsli och harvegryn och second handshoppade. Ställde dessutom in övningskörningnen för att inte förstöra den miljövänliga andan som satte prägel på dagen.














Det här är alltså favoritfilmen/mästerverket med namnet Amelie från Monmartre. Utan tvekan det bästa jag lagt ögonen på filmmässigt. Önskar att mitt liv var så. Och att jag kunde franska.

Fin kväll med mina före detta klasskamrater från 9D.

Man hinner göra mycket på 43 om man struntar i att sova.

Har äntligen kommit på vad jag ska svara om jag en vacker dag sitter och fyller i en mina vänner-bok och får frågan "en sak du inte kan leva utan". Svaret är: min städvagn! Har dock spenderat mer än hälften tiden med städvagnen nu, skönt att vi snart ska göra slut för gott. (Har dock fått för mig att min sista dag är redan på fredag och går under ganska mycket varje gång jag inser att så är det inte.) Efter att jag tagit farväl av vagnen för idag cyklade jag in till stan (om jag räknar oxbacken som något utanför stan är jag egentligen dum i huvudet och borde räkna irsta utanför Tellus.) och träffade Rebecca. Hade några mycket roliga, givande, trevliga och framförallt ätande timmar med henne. Anna Skipper skulle verkligen gråta och skära sig i handlederna om hon tittade på dagens sida i min matdagbok (som lyckligtvis inte finns) och hittade två halva pizzor, en galen glass-portion och två fylliga glasskulor a la Hanna Edvardsson. Dessutom ska jag inte cykla till och från jobbet imorgon, kommer se ut som en viss Britt-Marie inom en snar framtid. Jaja, några reservdäck till bilen sitter väl aldrig fel.

Ville bara visa vad jag åstakommit. Eller egentligen kanske jag bara skapa något slags minne för mig själv hur mitt rum ser ut som städat.

Har verkligen "fullt sjå" eller vad man brukar säga. Händer saker hela tiden som jag inte vill/hinner dela med mig av. Något sött jag dock kan berätta är hur jag efter jobbet idag slängde mig av utmattning på disken på McDonalds och beställde en milkshake av Max och klagade på kemtvätten som fick mig att jobba över en halvtimme. Han agerade proffsigt och sa "smaklig måltid". Stolt mamma.

Ser ensam ut men egentligen finns det en annan liten fågel alldeles bakom. Symboliskt!!!!

Dagens frågeställning har varit om jag verkligen är så hemsk att jag förtjänar att straffas med outhärdlig hetta när jag jobbar, och med skitväder när jag äntligen är ledig. Jag har kommit fram till att ja, så hemsk måste jag vara. Vädret passade dock till att sova tills klockan visade tiden då jag vanligtvis brukar sluta jobba (vilket innebar att jag sov i nästan tolv timmar, inspirerad av Hanna Edvardsson (fint att jag skriver det inom parentes också (fint att jag gör det internt))). Nu är ni nog lite vilseledna så jag tar det igen: skitvädret passade till att sova länge, se på film, lite hederlig intervallträning i spåret och städning av mitt rum. Det sistnämnda kändes inte så ypperligt då jag städat 8 timmar om dagen de senaste fyra dagarna, men lite fick jag gjort i alla fall. Kanske är bra att hålla på så man inte glömmer bort hur man gör liksom. Imorgon ska jag tydligen städa klart, annars finns det stor risk för att jag straffas ännu mer, något jag inte vill riskera. (Något annat jag inte vill riskera är hur alla mina saker krossas under mina fötter när det ostädat, summa av termerna tyngd och slarv.)

Om det är något jag är bra på (det finns faktiskt några saker) så är det självplågeri. Brukar sitta och sticka nålar i benet så djupt att de kommer till skelettet. Okej, fast nä. Däremot håller jag mig fortfarande uppe, trots att jag vaknade för snart ett dygn sen. Sitter dessutom och låter ilskna tankar äta upp min hjärna. Om jag inte lät Bon Iver lugna mig/fick medicin skulle jag antagligen löpa amok och sticka nålar i benet på riktigt.

Fin dag. Känns överflödigt om jag skulle beskriva det ändlösa ätandet, de misslyckade stockholm boogiesarna och hur kul det var att träffa en del av nv09d-familjen.

Har nyss kommit hem från lite roligheter hos Jesper. Var väl bara där en och en halv timme men underbart är kort. Dessutom ska jag ju åka förbi dem när jag cyklar till jobbet imorgon (inatt) också haha. Gulligt. Är helt varm och framför allt fräsch efter en irländsk julaftonduell mot Mattias så ska väl svalna ett tag innan jag går och lägger mig. Imorgon är schemat fullspäckat och nu låter jag som Blondinbella så ska säga ha det så kul på restaurangen, hejdå.

Sökes: bubbelglädje. Borde kanske följa med till pip ändå för att hitta den.

Imorse insåg jag att det inte är alltför smart att sova lättklädd utan täcke med öppen dörr när man har en yngre bror som ska hållas från naket så länge som möjligt. Lärde mig i alla fall en läxa och klev upp redan halv nio (!!) för en springtur (!!!!!!) Helt otroligt. Gjorde detta endast för att undvika "hej vadå känner ni inte igen mig, har jag ökat så mycket i omkrets?"-scenarion när (om) jag återvänder till mitt innebandylag. Svettades lagom mycket i den outhärdliga värmen, dock träffade jag ju som vanligt massa underbara tanter på vägen. Förstår inte vad det är mellan mig, tanter och småbarn - alla älskar mig. (Vart kom självsäkerheten ifrån?) För att lämna sidospåret måste jag berätta om dagen som spenderades på östra med mestadels Moa och Emily, men även med några andra (vars namn inte bör publiceras). Innan jag kom hem hann jag även hälsa på en hårt arbetande Max och träffa en Johanna i all hast. Fint. Nu ska jag sova några få timmars skönhetssömn för att vakna till fågelsång och min första riktiga arbetsdag. "Förargligt" att jag måste cykla hemifrån halv fem (ja, Oscar, på morgonen!!) och kommer missa något som verkar bli årets soligaste dag. Kan knappast varit en blomma i mitt förra liv om jag straffas på det här sättet.

undra

1 vilja veta, fråga sig, fråga, vara intresserad av att få veta; fundera, grubbla, grunna
2 tvivla på, betvivla

 

Lovade mig själv en gång att aldrig bli så.

aldrig. bli. så.

Myggsvärmsliknande fåglar som förstörde matron för Max och mig.

Inte likt mig att inte vilja komma ut. Men idag tror jag faktiskt att jag struntar i Power meet. Förutom om någon från listorna "dehär personerna gör jag allt för" eller "dehär personerna får mig på bra humör" bjuder med mig på något. Annars får det vara, vet inte riktigt vad det är med mig idag.

Idag fick jag vykort från Mattias! Blev så glad att mina mungipor nästan nuddade öronen.

Kom in till stan efter mitt livs första punktering (är det inte sorgligt att jag aldrig fått en punktering och så får jag det när jag bara haft min bebis i någon månad?). Träffade min saknade Sofie som gjorde mig om möjligt ännu gladare än vykortet. Vi satte oss ner för att fika och berätta allt som har hänt sen vi sågs sist.

Efter att ha gjort stan en rökluktande väska, en kofta och ett linne fattigare uttalade Sofie de magiska orden "ska vi köpa något att äta?" och vi satte oss på en trottoar för att äta lite till. Upptagna av wraps och yogurt missade vi nästan att min buss kom, vilket gjorde att när den väl kom fick den tvärnita. Sen fick jag åka gratis eftersom chauffören tyckte jag såg så ärlig ut. Äntligen har jag lyckats med något annat än att skrämma folk med mitt utseende.
Slut på fin dag.

När man kan, vill och får chansen att göra sitt bästa. Men inte vågar.

Igår var jag med på premiärvisningen av Max engångskamerabilder från peace and love. Det gjorde mig lite avundsjuk för att a) de blev jättebra b) jag tappade ju min engångskamera och kommer därför inte få några egna. Tur att man har förmågan att kunna vara glad för andras skull!(!!!!)

Min mage har verkligen varit bottenlös sedan jag fick sommarlov. Tänker inte väga mig förrän jag blivit frisk och träningsnarkoman (dvs aldrig). Dagens ätande gömdes oskyldigt i möten med vänner: Emily och jag åt sallad, Moa och jag åt glass och Max och jag åt pizza. Det var inte bara gott, det var trevligt också! Vill som vanligt ge Max den största elogen av alla. (Fint att det framstår som om jag värderar honom högre än allt annat, något åt det hållet ligger nog sanningen också.) Nu ska jag börja sommarens uppdrag som innebär att lära sig att spela på nära håll, på gitarr. Sen ska jag testa alla turkiska huskurer mot förkylning som internet har att erbjuda! Sjuk är något som passar att vara när man går i skolan, inte nu.

(Angående rubriken: Borlänge är inte så downtown men "what? what? whatever!")
Lägesrapport: hemkommen från en helt och hållet fantastisk vecka i Borlänge! Trots att det olägligaste hände fixade sig (med en del hjälp från de underbara människorna som var närvarande) allt och resulterade i något mycket bra. Eftersom jag inte orkar göra varken en snabbresumé eller en utförlig "första dagen gjorde vi det här och andra dagen gjorde vi det här"-dagbok och inte har en enda bild (pga att jag tappade min engångskamera och bara hade min gamla mobil) så finns det inte så mycket som kan förmedla hur grymt det var. Ni får lita på mig helt enkelt. Nu ska jag uppleva känslan av nybytta lakan, dock inte sova ut efter veckans sömnlösa nätter, börjar nämligen jobba halv sex imorgon. (.....) Kommer utan tvekan dö av hälsoproblem inom kort, har dock fjäskat så pass mycket att jag vet några som kommer på begravningen. Lättnad.