bergochdalbananen

160 dagar har gått nu. 160 dagar sen det tog slut officiellt och på riktigt och allt sånt där. Sen dess har det inte varit vi längre, eller så har det varit vi mer än någonsin. Vi har försökt, misslyckats, älskat, hatat, skrattat och gråtit och allt sånt där som säkert hör till. Senast förra veckan var han här och allt var som om ingenting hade hänt överhuvudtaget. Jag har fått höra att allt bara är destruktivt och dumt. Och det har jag också tyckt. Men sanningen är att det är inte det minsta destruktivt att tillbringa tid med eller tankar åt någon som gjort så stort avtryck i sitt liv.