bergochdalbananen

Det finns två saker som alstrar hopp i min vardag just nu. Dels ett citat vars källa jag inte ens minns och dels slutsatsen som Louise och jag drog när vi fikade i torsdags: samtliga "coola" (fjortis-/rebellaktiga) personer från irstaskolans dåvarande avgångsklasser verkar inte kommit någonstans i sin sociala utveckling i och med att de börjat på gymnasiet. Vi halvtöntiga däremot, har kommit någonstans i livet. Det känns bra, det finns hopp.