bergochdalbananen

Just nu känns livet mest som en transportsträcka till den dagen livet börjar på riktigt. Eller lite som en destinationslös resa. En väntan på Godot. (Fast den pjäsen har jag ju sett, jag vet ju att han aldrig kommer.) Allt som händer är alltså meningslöst. Ljuva absurdism.