bergochdalbananen

Tycker egentligen att det är dags att visa något slags livstecken men vet inte vad jag ska förmedla. Känner mig mestadels tom och när jag inte gör det är jag fylld till bredden med saker som jag inte kan berätta för någon. Har blivit min egen motpol i alla sammanhang. Jag VILL ju springa runt glad som ett barn på julafton de tolv kommande dagarna, men jag hinner inte, orkar inte. Och jag VILL ju ha jullov, men samtidigt ligger "plugga hela lovet, måste prestera på fysiknationella"-ångesten och väger på mina axlar. Jag vill ta mig tid att göra saker som är kul, saker som gör mig glad. Men tiden finns inte, glädjen finns inte. Och det finns definitivt ingen julstämning. Jag kommer förmodligen sluta som Grinchen.


*Säger ifrån*