bergochdalbananen

Insåg nyss att mitt schema är som Blondinbellas, fullspäckat alltså. Undrar när jag ska hinna plugga.
Idag var min farmor på besök. Hon tycker om fåglar och Håkan Hellström. Skulle aldrig klara av att bo ensam som hon gör, blir jätterädd när jag tänkar att tänk om det blir så. Tänk så måste man åldras ensam. Skrynklig som ett russin utan någon som räknar ens rynkor och gråa hårstrån. Olyckligt. Vi såg på bilder från när jag var liten (åh va fint hår jag hade en gång i tiden) blev ännu mer rädd då. Allt går så fort. Min bror var dessutom söt när han var liten. På alla bilder. Jag var mest tjock. Söt ibland bara. Minimerar chansen till att hitta någon som är villig räkna mina rynkor.