bergochdalbananen

Nu kommer ett bildregn av bilder (nähä?) som Hanna och jag tog igår. Fotografen är den som inte syns på bilden, vilket inte borde vara alltför svårt att lista ut för er med något bakom pannbenet.

Hanna (hon är klickbar) och jag har flera gånger påpekat vilket underbart lov vi har, och att vi blivit nöjda med våra liv. Igår sa hon något om att vi höll på att bli vuxna "Nästa år blir vi sjutton, sen blir vi arton. Vi är vuxna nu Anna." (Hon sa det med väldigt allvarlig röst, värsta grejen.) Kort efter det utbrast hon "Jag älskar mitt liv!!!!". Kul för oss kan man ju tycka, men jag har knäckt gåtan, jag har knäckt det oknäckta ägget. (En egen metafor jag pysslade ihop.) Hanna och jag har fått fjortislivet vi aldrig hade. Vi har varit i en fjortisperiod för några år sen då vi såg ut som fjortisar. Men där har vi alla varit. Tror inte att våra liv var speciellt händelserika förutom då någon random kommenterat "söt :P" på ens bdb. Men nu... NU slog det till. Fjortislivet. Vi får gratis öl av några killar och kramas lite och sen blir vi plötsligt väldigt lyckliga. Att vi (hon!!!!) tror att vi är vuxna är ett annat symptom, då det är precis vad fjortisar tror sig vara. Det här är såklart ett ytterst allvarligt problem och jag funderar på om vi behöver terapi för att få bort det. Början av problemlösning är dock att inse problemet, det har jag läst. Och problemet är insett, nu är vi säkert halvvägs ur detta.
Önska oss lycka till. To be continued... (Som det stog i slutet av alla pokémonavsnitt)

Hannas hår blev fint, blir nästan väldigt sugen på att bli rödhårig jag med. Nästan. Fota gjorde vi, men helvete vilken pina det var stundtals. Att gå genom en skog där marken är beklädd av stora stenar och rötter iklädd klackskor är inte att rekomendera. Brännässlor bränns faktiskt även när de är torra på hösten. Att byta kläder på en landsväg när bilar körde förbi var en till grej vi hann med innan vi gick hem efter två timmars friluftsliv. När vi kommit in vid fyra åt vi frukost, hihi tidigt. Vid åtta drog vi ut och var kriminella. Träffade fint folk att umgås med ute i höstkylan. Kom hem för ett tag sen och är lite ilsken på mina föräldrar som inte hört av sig på hela kvällen, de har heller inte sagt åt mig att äta en enda måltid på hela dagen, DE LÅSTE DÖRREN UTAN ATT KOLLA OM JAG HADE NYCKLAR MED MIG!! Trodde nästan att de hade bytt lås i alla dörrar ifall jag hade haft nycklar, så jag ändå inte kommit in. Känner mig lite utstött från familjeskapet faktiskt.

Åh, fina dag. Var på stan med Hanna, hon rockar seriöst mest fett av alla. Fönstershoppade mest eftersom jag är ganska pank. Fick med mig ett (dösnyggt) armband och en eyeliner för pengarna jag fick av far min att köpa mat för, här spenderar vi rätt! Fick dessutom höra att min hemmagjorda ring var grymt häftig av en söt kassörska. Då blev jag glad. Vardagslycka tror jag sånt kallas. Kvällen spenderades med Hanna och Emily. SÅKLART såg vi på Rec. Det är fan det enda vettiga man kan göra hos fröken Castaneda (no offence). Sen tvingade jag dem att vi skulle  titta på American history x också. Men precis vid slutscenen när mina tårkanaler var påväg att brista säger Hanna "ÄPPLET!!" och pekar på en av tjejerna i filmen och sen förvandlades allt sorgligt till något hilarious. Där hade jag suttit och väntat på ett crymoment i två timmar, förgäves. Sen fick jag skjuts på en moppe hem. Blev lika moppekåt som alltid även om jag och framförallt min jacka kommer lukta avgas några dagar framöver, men man kan ju inte få allt eller hur? Imorgon ska jag fota med Hanenbananen! (Ms Wedén) Borde sova, istället har jag nyss tvättat. Upptäckte något som var väldigt likt manjuice på mitt överkasst. HUR FAN!?!??!?!?!!? Det förblir ett mysterium..

Vaknade tio idag. TIO. Det är fan makalöst, förr i tiden brukade jag sova till tre. Minst.
Eftersom det är så underbart fantastiskt otroligt amazing att jag är uppe vid den här tiden så tänkte jag göra något av den här dagen. Inga mer bakisdagar utan att vara bakis! (Jag har bara haft en sån dag men iallafall) Har tvingat Hanna att åka till stan alternativt fota med mig. Om hon dissar får jag ta tag i matteboken och städa mitt rum. (Att hålla i matteboken samtidigt som man städar låter betydligt mer chill än att ränka och sen städa.) Men matten måste verkligen göras. Nångång. Saknar lågstadiematten där man lärde sig tiokompisarna och skulle "räkna ut" (räkna) hur många kossor som fanns i en ruta. Nu kör de med oss minsann. Att tänka på matte är ångestframkallande. Hoppas Hanna hör av sig så jag kan skjuta upp den några dagar till.

Jag tror jag har lite bloggtorka. Känns så himla ovant att inte skriva om mina tråkiga dagar.
DOCK är det läge att berätta om mitt bloggnamn. Berg- och dalbana hoppas jag att alla vet vad det är annars tycker jag verkligen synd om er, efterblivna jävlar. Bergochdalbanan (mitt namn för andra efterblivna som inte sett det) är en sammansattning av ordet berg- och dalbana och ordet banan. Eftersom jag kallades/kallas anna-banan tyckte jag det var GANSKA KLYFTIGT påkommet. Något av de få saker jag kan vara stolt över när jag väntar på mitt eget dödsbesked. Rubriken är btw en kentlåt, där var jag klyftig igen. Åh, klyftiga jag.

Igår (lördag) begav jag mig mot Hannas crib för ett kalasparty. För rolig kväll med detaljer i överflöd, för att ta ett exempel sprang alla runt och kallade sig själva och alla andra för Björn. Träffade mycket nytt och roligt folk (som alla hette Björn av någon märklig anledning..) och hade en riktigt rolig kväll!


Söta människor. Från vänster : Björn, Björn, Björn och Björn. Och ja, det är colaburkar vi håller i.

Visade lite GHskills (that kills!!)

Ännu en söt bild. Det här var nog de tre normalaste bilderna som togs, resten är porriga och pinsamma, omg not for you.

HEJ MINA KÄRA BLOGGLÄSARE (inte för att jag har några....... men hej Hanna om jag har tvingat dig läsa det här!!!!!) Nu har jag redan förklarat mig själv som ett hyperaktivt barn med DAMP som inte kan skriva en mening utan att använda stora bokstäver och 1000 utropstecken, så nu kan jag redan berätta om mig själv (även om det fortfarande bara är Hanna som läser detta.)
Jag heter då Anna Linnea Ludvigsson (zZZZzzzzZZZzzzz.........) Jag är sexton jordsnurr *låter som en tjej som söker brevvänner i en hästtidning* och bor utanför Västerås, som för övrigt är den tråkigaste staden i vårt avlånga land efter Mora. Tills denna ödesbestämda dag har jag bloggat på http://usesomebody.devote.se/ men bytte hit eftersom jag inte lyckades med annat än att utelämna versaler, styckeindelning och skriva om mitt emoliv på den bloggen, det kändes liksom inte som om jag kunde vinna några bloggawards med det konceptet.
På fritiden (......hästtidningstjejen som söker brevvänner is back) spelar jag innebandy, farmville och pluggar (patetiskt) Men jag har FAKTISKT kompisar också, men några av dem väljer att avta kontakt när jag rättar deras svenska konstant. (Dock borde de tacka mig, jag räddar landet från språkmisshandlare!)
Jag är såklart singel, ingen skulle väl vara tillsammans med nån som mig hihi? Killar har faktiskt hjärnor, även om det är svårt att tro ibland. (Måste verkligen framstå som jag sågar mig själv och alla andra, isåfall har ni fått helt rätt bild av mig.) Kanske borde säga att jag läser naturvetenskapliga programmet på Rudbeckianska gymnasiet, Sveriges äldsta gymnasium. Inte för att jag vet vart ni ska med den infon, utan bara för att jag ska verka intressant. (Vilket jag inte är) Som tur är har jag gett den gamla skolan ett ansiktslyft med min närvaro.
Som grädde på moset är jag en person som alltid ska ha rätt, vilket jag alltid har också.
Bra att jag får mig själv att låta som satans avkomma, men tills nån bevisar nåt annat får jag väl nöja mig med den bemärkningen.
TACK FÖR MIG, LEVERPASTEJ!!!!!