bergochdalbananen

Igår var en gråtdag. Inte för att jag grät så jättemycket egentligen, men tårarna som fälldes var så jobbiga. Igår morse klockan halv sex GT satte jag mig på en buss för att lämna de (dör på hur klyschigt det här kommer låta) tre kanske hittills bästa veckorna i mitt liv bakom mig. Har lärt mig så otroligt mycket under dessa veckor, och det gör nästan ont i mig över att det inte kommer gå att förmedla till någon hur speciellt det var. Har träffat otroliga människor, fått höra folks fantastiska och fruktansvärda historier, kommit människor närmre än någonsin och upplevt enastående miljöer och händelser. Har känt ilska, sorg, orimlig glädje, hjälplöshet och frustration, och förmodligen allt där emellan. När bussen körde förbi den dumma Västeråsskylten och Gunlög förklarade oss officiellt på hemmaplan brast allt och sen dess har jag gått runt och snyftat lite då och då. Vill inte vara i denna meninglösa vardag där ingen ser en, frågar om man vill ha mer te, leker lekar, frågar hur man egentligen mår, delar med sig av sina innersta tankar, kramar en hela tiden, kommer på nya internskämt, är snygg i skägg, säljer billig alkohol, är extremt trevlig, gästvänlig och underbar.

Hejdå Sverige och vanliga livet, ses om tre veckor.

Nu återstår endast sjutton dagar tills jag flyr vardagens hemskheter (och godheter, men mest hemskheter) i tre veckor. S-k-ö-n-t.

Förra veckan fick jag reda på att jag är finsk medborgare. De räknar alltså med mig fortfarande. Idag fick jag hem en röstsedel till finska presidentvalet. De vill alltså ha min åsikt också. Detta är typ höjden av hur behövd jag känner mig för tillfället. (Megaemo.)

Det bästa med söndagar är att jag får vara hans, och han får vara min, en hel dag. Dämpar alltid söndagsångesten totalt.

Så himla bra helg. Har förfestat i typisk "jag är sjutton och alla mina kompisar är arton"-anda, besökt huvudstaden med Linda och Hanin, träffat min man alla dagar och saknat honom alla dagar. *Tar tillvara på*.

Har under den senaste veckan blivit med tre par fantastiska skor och mitt bästa kärleksbrev någonsin. Imorgon ska jag hålla tal och jag har redan svettats flera liter av nervositet. Av strategiska skäl tänker jag därför vara iklädd endast underkläder i skolan imorgon, mest så svettet får en chans att avdunsta men också så att min klass kan fokusera på något annat än just vad jag säger. (Ska avsluta talet i sann feministanda och ta av mig bh:n också. (Nej juste, då skulle jag ju knocka min lärare på raden längst bak....))

Idag är för mig en bra dag, för andra kanske inget märkvärdigt. Tar vara på den i alla fall. Dricker te och ler trots att läxberget är högt, de nya skorna är för stora och magen som _aldrig_ blir hungrig. Längesen något sånt här hände, alldeles för längesen.

Har fått tipset, eller snarare uppgiften, att skriva upp en bra sak som hänt varje dag, och då jag känner att jag både bloggat dåligt samt varit alldeles för hatisk mot det här lovet tänker jag att jag kan skriva allt bra som hänt här så kan jag både motbevisa mig själv samt informera lite. (Fyfan vilken hemsk mening jag nyss fick till.) Under lovet har alltså jag skaffat mig en ny mobil, varit för instabil för att klä mig i tejp, stannat vaken en hel natt för att skriva ett skolarbete, pussats jättemycket, besökt Uppsala, köpt ett par byxor för 40 kr, firat Rewan på Limone, möblerat om i mitt rum, tränat relativt många gånger, varit alldeles för vingling en onsdagkväll, ritat på en tygpåse, sett Bon Iver (!!), sovit och beställt _världens_ snyggaste skor. *Läser igenom och inser att pappa med all rätt får fortsätta kalla mig Gunilla*.

Undrar om mitt oflyt någonsin kommer få ett slut. Idag gjorde jag fruktansvärt dåligt ifrån mig på ett biologiprov, när jag sedan skulle gå för att hämta ut min nya telefon fanns den bara i vitt, och när jag därefter skulle gå för att köpa mitt favoritskal till min nya, fula, dumma, vita iPhone så var såklart skalet slut. OCH (!! glömde nästan) jag missade chansen att åka med Carl till ett Twilight fan event som vi fick gratis biljetter till. Förhoppningsvis väntar en bättre dag imorgon, ska faktiskt klä mig i tejp och lösögonfransar, mer om det senare.

Pluggar till sent, tar sömntabletter för att kunna sova överhuvudtaget, vaknar när halva skoldagen gått, är fortfarande trött.

Har varit en riktig kines de två senaste veckorna. Går i skolan, pluggar tills jag börjar gråta (vilket i och för sig inte kan vara något en kines gör eftersom de är bäst på allt (måste inkludera att kunna bemästra och kontrollera sina känslor)) och sen sover jag. Så himla enformigt. Utvecklingssamtalet igår var också en hit, grät där också. Gråter hela tiden. Woho, har hittat nåt jag är bra på.

Blev intervjuad och fotad av västerås street style idag haha. Var till en början lite smickrad men när jag sedan kom att tänka på att alla i västerås klär sig tråkigt och fult och likadant samt när jag svarade "en onepiece" på frågan "vad skulle du aldrig ta på dig?" och de två som intervjuade mig berättade att de hade en varsin, följt av massa ursäkter varför de hade en, kände jag mig inte så speciell längre. Trevligt att vara med i tidningen i alla fall, farmor brukar klippa ut sånt och spara.

Man lär sig verkligen att uppskatta småsaker när man vant sig vid att livet präglas av tungsinthet. Saker jag uppskattar idag: att jag missade bussen så jag fick cykla den dryga milen till skolan istället (vilket låter himla ironiskt, men faktiskt), att vi tittade på film på engelskan, att jag och Max återinförde måndagsfikan, att jag second hand-fyndade för första gången på länge, att tjejen på p3 bara spelar harmonisk slappna av-musik, att jag aldrig är hungrig nuförtiden.

Gårdagens sorgespel satte spår i min fysiska hälsa idag. Kan inte äta, kan inte sova, får migränliknande huvudvärk och tror att jag ska tappa huvudet och behöva springa efter det när det rullar iväg in i vardagsrummet.

Igår kammade jag omsorgsfullt håret på och stylade alla mina gamla Bratz. Sen tog jag farväl av dem och packade ner dem i påsar med tillhörande assesoarer. De ska nämligen säljas på loppis idag. Rykten säger att även i min by ska det annordnas två loppisar, den ena var tydligen bara en garageutförsäljning med skridskor men den andra faller in på min definition av riktig loppis - gamla personer som säljer sina gamla grejer.

Trots att jag inte varit ute på en månad och på grund av olika (sammasammasamma) anledningar inte egentligen har haft lust att gå ut på två så var jag inte på samba latino poco loco tequila bailar bar igår, trots att det lockade. Istället var jag hemma med min man. Han sa att vi borde pussas hundra gånger så då gjorde vi det.

Idag fick jag bevisat för mig att 1995 inte alls var året då alla mammor bestämde sig för att attenda i facebookevenemanget "låt oss tappa våra nyfödda barn med huvudet före i marken". Våra ettor var helt fantastiska och prutade med glädje på apotekets kondomer, lät oss klippa deras hår, åt servetter, låtsades vara kidnappsoffer, pratade med främlingar om ukrainas ekonomi och badade nakna i fontänen vid skrapan (det sistnämda skulle jag dock gjort även om det inte gav mig 60 poäng i en poängjakt, om jag hade den kroppen som vår tappre deltagare hade alltså). Tänkt att man kan göra en sådan felbedömning av en hel generation.