bergochdalbananen

Januari -  "Regel nummer ett: natten innan resa ska all form av sömn undvikas."

I början av februari väntade nästa stopp på äventyret, Vallas systerskola i Linköpings systerort, Bigwa FDC. Där återförenades vi hela klassen och chillade pung bara. Kanske inte världens mest produktiva vecka projektmässigt men det var så välbehövligt och ett bra sätt att lära sig att ta sig runt någorlunda självständigt i Tanzania, efter att vi i Moshi blivit något över-omhändertagna. I Morogoro fick vi bland annat träffa en mganga, dvs en mytomspunnen häxdoktor som botar och förhäxar folk. Umgicks mycket med Signe på marknader och köpte tjugo passionsfrukter för 2kr. På skolan där vi bodde anordnade vi ett skoldisco för eleverna, något som uppskattades väldigt mycket. Precis som i andra discosammanhang kan lite utav en köttmarknad uppstå. Och i det jag skriver nu menar jag absolut inte att cementera folks idéer om könsroller och machokultur i Afrika, som för övrigt måste sluta pratas om som kontinent där allt är homogent, snarare tvärtom. På discot vi ordnade fick man som tjej ca tjugo händer på kroppen samtidigt, när man sa "nej" frågade ägarna till händerna "varför?" och försökte dra av ens trosor. Flera tjejer i min klass var ganska upprörda över detta (med all rätt såklart) men jag var ganska likgiltig eftersom _exakt_ samma grej händer i Sverige _hela_tiden_. Mitt projektarbete på resan handlade om könsroller och känner för det första inte att jag har tillräckligt mycket förståelse för att ha ett helhetsperspektiv för att yttra mig om hur läget ser ut för folk i Östafrika mer än att det inte är så jävla stor skillnad jämfört med i Sverige. Detta är det viktigaste jag lärt mig från resan och Valla (och Annelie och Hasse <3). Det är så lätt att som vit åka till """Afrika""" med sina moraliska pekpinnar och sedan komma hem och prata om vad man varit med om som konstigt eller dåligt eller fel utan att egentligen veta ett jota. (Kanske var exakt detta jag gjorde nyss call me out isåfall.) Återkommer till detta senare.
Efter veckan i Morogoro åkte vi till en liten kustby som heter Ikwiriri där vi besökte ytterligare en folkhögskola. Där hade vi det så himla mysigt. Skolans rektor mama Cecilia var ett sånt praktexempel på cosy strong independent woman, och hon tog så bra hand om oss, även om hon hade missuppfattat begreppet "fika" och tvångsmatade oss med läsk och kakor mellan alla måltider. Även eleverna på Ikwiriri FDC var välkomnande och hann komma att tycka av några av dem så himla mycket under diverse engelska/swahili-lektioner vi ordnade i vårt vardagsrum. Efter att vi varit i Ikwiriri var tanken att vi skulle flyga till Mwanza och därifrån åka båt till Uganda, men båten var tydligen trasig och ingen visste när den skulle lagas (exakt den här typen av framförhållning fanns överallt och var det mest frustrerande i världen när man är någon som behöver 100% punktlighet och struktur) så vi fick åka buss istället. I Uganda hade jag tröttnat helt på mitt resesällskap eftersom vi levt på varandra så intensivt i en månad, men det var ganska lägligt eftersom vi i Uganda hjälpte till på en skola med 200 barn som jag kunde agera klätterställning åt. Älskade veckan i Uganda och tvekar fortfarande på att jag någonsin kommer att kunna älska mina egna barn så mycket som jag älskar några av barnen där. Sista dagen i Uganda åkte vi forsränning i Nilen (efter en två timmar lång bussresa där Sandstorm spelades på repeat). Det var en härlig nära döden-upplevelse, även om jag nu ca ett år senare mest minns det ohärliga och fortfarande har ont i axeln efter att jag nästan vred den ur led i sista forsen.

Första veckan i mars var vi i Homa Bay i Kenya, ännu ett helt fantastiskt ställe (okej jag tycker så om exakt alla ställen vi var på men det var en så himla bra resa älskade allt). Där bodde vi hemma hos en familj med ännu en supermama, Jacinta, som bjöd in oss till hennes barnaskara på redan åtta barn i vår ålder. I Homa Bay blev vi verkligen inbjudna till någons vardagsliv, och eftersom halva familjen var utbildade socionomer fick vi följa med till fängelsen och rättegångar. Och efter att jag råkat nämna att jag funderat på att bli barnmorska tog Jacinta med oss till sjukhus och ett mödravårdscentrum, och därmed väcktes den drömmen till liv igen. Vår sista kväll i Homa Bay samlades alla tjejer i köket och lagade köttbullar och chapati och Jacinta utbrister "WOMAN POWER", får fortfarande gåshud av att tänka på det.
Nu till resans vitaste incident: när vi skulle åka buss i FJORTON timmar blev jag kissnödig och bad vår busschaufför göra en lite längre paus vid nästa stopp och han blev väl orolig att jag skulle kissa på hans buss så han tvärnitade och ba "HÄR!". Skämdes redan så mycket så jag sprang ut, med en jävla savann framför mig, endast några termitstackar och nakna buskar att ta skydd bakom. Väljer en taggbuske, får en tagg i fingret (som fortfarande sitter kvar nio månader senare) och mitt kissbesök tar tydligen så pass lång tid att busschaffören börjar köra utan mig haha. Alla på bussen fnissade i tysthet när jag klev på. I alla fall. Sista veckan på resan var vi på Zanzibar, återsamlade hela klassen igen. Sola och bada piña colada. Det var ganska tråkigt, fast ändå skönt. En dag var jag matförgiftad och en annan dag berättade Erik och Jonas att delfiner brukar våldta människor, detta var typ tio minuter innan vi skulle simma med delfiner. Årets andra traumatiska vattenrelaterade händelse. Att sedan komma hem och möta världsfrånvända människor som endast vill konsumera och jobba max två dagar i veckan var verkligen skitjobbigt, men tyvärr (/som tur är, annars hade jag varit åtalad för tre miljoner mord vid det här laget) vänjer man sig vid det och glömmer bort mycket viktigt man tagit till sig ganska snabbt. Flyttade tillbaka till Linköping och ödslade verkligen ingen tid på att inte träffa årets fuckboy. Synd.

Började läsa en kurs i genus och kultur på universitetet oh la la, den berikade verkligen mitt liv även om det var en pain in the ass att plugga på 150% och jag lovade mig själv att aldrig göra det igen (återkommer till detta också.....). Hade en SuPeRtOrSdAg där vi först firade Johannas födelsedag i skolan, sen åt lunch ute, köpte ett grossistlager av alkohol, spelade innebandy, bastade och drack öl, lagade mat, drack bästa Zanzibar-drinken (jag drack upp allas såklart för de tröttnade på den) och sedan dansade och hjulade på Platå. Bästa torsdagen. Därefter hade vi ett riktigt påsklov då jag åkte hem till Västerås och fyllde år. Nojade över att söka till högskolan och sökte därför typ 13 program på 8 orter. "Vad innehållslöst och tråkigt det blev när hon kom hem till Sverige" tänker ni, vänta bara, det blir värre.

I maj höll vi i skolan på med ett informationsarbete som innebar att vi åkte ut till olika östgötska skolor och fritidsgårdar och "informerade" om vår resa från olika infallsvinklar. Detta var verkligen hell on earth pga det jag nämnde förut angående att min åsikt är att vi som varit i Östafrika i två månader inte kan berätta hur det är där. Plus att en kille i min klass försökte ha sex med mig när jag sov så hade verkligen inte någon lust att vara trevlig mot en enda människa i min klass. Måste verkligen ha varit en mardröm att jobba med mig men aja. *Ler*. La all min fokus på framtiden istället och gjorde pros- and cons-listor över olika utbildningar. Åkte till Stockholm för att möta upp bara härliga tjejer, råkade försöka ragga på Adde från ex on the beach (alla ragrats angående detta) och fick story of my life bekräftad när jag ringde upp ett gammalt ligg och det resulterade i att Maria fick haff och jag fick sova på ett stengolv. Kul. Fick besök i Linköping av min familj, gick på årets bästa dejt (där jag råkade skratta åt personen i fråga politiska åsikt eftersom jag missuppfattade honom som Sverigedemokrat för en halv millisekund) och anordnade en festival för alla föredetta globalelever på Valla. Så rolig tillställning.

Gud vad jag verkligen inte gjorde någonting av värde förutom att jobba och träna i Augusti. Aja. Åkte visserligen på mini-semester till Söderköping med min familj, vilket direkt tar oss till den tredje och största vattenrelaterade traumaupplevelsen i år (/i livet egentligen). När vi tog oss en ljuvlig cykeltur längst Göta kanal cyklade jag nämligen ner i ett träsk eftersom jag nerför en brant backe tydligen var oförmögen att både bromsa och svänga. Plötsligt låg jag med lera i hela ansiktet och uppfyllde äntligen alla kriterier för att vara ett träsktroll. Det var verkligen peaken på en värdelös sommar och det enda att glädjas åt var att oavsett om alla jag kände dog så kunde det faktiskt inte bli värre. Var så sur att jag övervägde att ställa in sommarens sista resa, gjorde som tur var inte detta och åkte till Amsterdam med Emily, Therese och Malin. Det var faktiskt ett perfekt avslut på en skitsommar. Drack absint, shoppade, gick på sex-museum, bodde flott, åt frukostbufféer och gick långa avstånd.

September var tydligen också ganska händelsefattigt. Började läsa en asintressant sexualitetskurs på Mälardalens högskola som jag verkligen ha levt för under hösten. Fick det finaste besöket möjligt när Seán kom och hälsade på från Nordirland. Började gå hos en kurator och hittade mig själv (lol skojade). Flyttstädade hela farmors radhus och utvecklade en sjuklig städmani efter 48 timmars konstant skrubbande. Hade, som ni säkert minns eftersom ni är så intresserade och har tagit anteckningar under hela denna resumé, tidigare under året lovat mig själv att aldrig mer ha sysselsättning än 150%. I september var jag så pass rastlös att jag unnade mig två nya jobb och även började läsa en kurs i miljöpolitik och snart var jag uppe i 175% sysselsättning och magsår, men detta fick i alla fall hösten att gå jättesnabbt vilket var det enda jag behövde.

I Oktober hade jag alltså grejer att göra. Älskade/älskar mina nya jobb på daglig verksamhet pga har verkligen fått se en ny och glad sida av vården där folk älskar sina kollegor och önskar alla trevlig helg och påminner om att man är duktig på sitt jobb och kommer bli en bra barnmorska. Tacksam för det. Även tacksam för mig själv som tog mig igenom hösten trots allt. Guldstjärna etc. Orkade tack vare mina kollegor göra ett nytt försök till att söka till sjuksköterskeprogrammet (sökte även till apotekare heeehheeee är man världens mest värdelösa människa så är man kram). Skrev även högskoleprovet för sjunde gången och skrattade åt att jag inte hade behövt tvivla så mycket på mig själv eftersom jag med facit i hand insett att jag egentligen inte hade behövt skriva högskoleprovet en enda gång. Tur att jag tillhör gruppen som tycker att det är en kul aktivitet.

Var sjukt kulturtantig och gick på ballett iklädd polotröja. Hade magsår och mental breakdowns över min första tenta och insåg hur prestations-jag fortfarande inte är botad med tanke på att den delen av mig fortfarande strävar efter att få alla rätt på allt vilket är helt orimligt på en fristående kurs. Rudbeckianska gymnasiet gör en puckad. Ältade studieort och skrev milslånga pros- and cons-listor. Rantade om problematiska beteenden, typ att bete sig som om köttkonsumtion och jorden runt-resor är mänskliga rättigheter, typ att vara rasistisk i fikarum på arbetsplatser och TYP att köpa ett fucking trucklass med julklappar till sina 26-åriga barn som ändå lämnar tillbaka hälften av klapparna. Har verkligen inga problem med om någon skulle uppfatta mig som en PK-fitta längre. Och mådde bättre. Viktigaste grejen i november.

Erbjöds en lägenhet i Uppsala och därmed tog ältandet kring valet av studieort inför våren slut. Några dagar senare kom jag in på universitetet. På rätt program (!) Därefter verkade vissa saker ordna sig av sig själva. Jag kan sova normalt, hela mitt liv kretsar inte längre kring hur många kalorier jag får i mig, ägnar inte dagar åt att stirra in i väggar och har inte prestationsångest över att vara rolig och fantastisk när jag ska umgås med folk. Är fortfarande livrädd över att behöva börja träffa människor och bryta mönstret i att vara inställd på att ej låta dem tycka om mig för att vi endast ska ha tillfälliga och ytliga relationer, men det mönsterbrytet är samtidigt vad jag längtat efter sen i juli. Ju. Ska bli så spännande. I december kom även massa människor till Västerås och påminde mig om deras samt min egen existens, mitt sociala kapital gick därmed från typ 0,6 till 40 000 miljarder. Har alltid varit en sucker för nystarter, men detta årsskifte känns särskilt symboliskt i och med att jag bokstavligen ska in i en ny era och flytta från vad som begränsade mig under 2015. Spännande. Och, som lovat, firade in det nya året i goda vänners lag. Puss och hej nu ska jag unna mig ett bra år önskar er detsamma.