bergochdalbananen

Idag pratade jag i mikrofon inför uppskattningsvis hundrafemtio personer. Sedan pratade Sara, som stod några meter ifrån mig inför samma uppskattningsvis hundrafemtio personer. Och det hon sa gjorde mig, och förmodligen en stor del av de uppskattningsvis hundrafemtio personerna, tårögd. Där stod jag med nio fantastiska tjejer som med mig delar det mest fantastiska någon kan få uppleva (jag kommer förmodligen uppleva en himla massa saker i mitt liv, men ändå stå fast vid detta, i alla fall tills jag får barn) och var tårögda inför uppskattningsvis hundrafemtio personer. Och snart är allt slut, bara sådär.