bergochdalbananen

Gårdagens sorgespel satte spår i min fysiska hälsa idag. Kan inte äta, kan inte sova, får migränliknande huvudvärk och tror att jag ska tappa huvudet och behöva springa efter det när det rullar iväg in i vardagsrummet.

Med honom är ett vakuum utan kläder och luft, endast hud mot hud, ett för långt avstånd för att jag inte ska sakna honom. Med honom vill jag vara en del av världens bästa tvåsamhet.

Grät tills sidorna i min svenskabok blev blöta idag. Köpte skor också.

När man känner sig så där fruktansvärt himla apkär och man försöker häva ur sig någonting vettigt men det går ju inte för allt låter ju bara så himla klyschigt trots att inget känns ett dugg klyschigt över huvud taget för ingenting är ju i närheten av någonting man någonsin känt förut, eller ens någonting man visste att man kunde känna. Får väl skriva en hemlig lista med rubriken "en miljon saker jag älskar med Rewan" istället.

Igår kammade jag omsorgsfullt håret på och stylade alla mina gamla Bratz. Sen tog jag farväl av dem och packade ner dem i påsar med tillhörande assesoarer. De ska nämligen säljas på loppis idag. Rykten säger att även i min by ska det annordnas två loppisar, den ena var tydligen bara en garageutförsäljning med skridskor men den andra faller in på min definition av riktig loppis - gamla personer som säljer sina gamla grejer.

Trots att jag inte varit ute på en månad och på grund av olika (sammasammasamma) anledningar inte egentligen har haft lust att gå ut på två så var jag inte på samba latino poco loco tequila bailar bar igår, trots att det lockade. Istället var jag hemma med min man. Han sa att vi borde pussas hundra gånger så då gjorde vi det.

Idag fick jag bevisat för mig att 1995 inte alls var året då alla mammor bestämde sig för att attenda i facebookevenemanget "låt oss tappa våra nyfödda barn med huvudet före i marken". Våra ettor var helt fantastiska och prutade med glädje på apotekets kondomer, lät oss klippa deras hår, åt servetter, låtsades vara kidnappsoffer, pratade med främlingar om ukrainas ekonomi och badade nakna i fontänen vid skrapan (det sistnämda skulle jag dock gjort även om det inte gav mig 60 poäng i en poängjakt, om jag hade den kroppen som vår tappre deltagare hade alltså). Tänkt att man kan göra en sådan felbedömning av en hel generation.

Kom hem idag. Vill inte vara hemma, vill inte vara där, vill inte vara alls.

Imorgon åker jag till Kina, jag vill inte åka till Kina, jag vill inte göra någonting. Har lyssnat på love will tear us apart tio gånger i rad nu, minst.