bergochdalbananen

Undrar om mitt oflyt någonsin kommer få ett slut. Idag gjorde jag fruktansvärt dåligt ifrån mig på ett biologiprov, när jag sedan skulle gå för att hämta ut min nya telefon fanns den bara i vitt, och när jag därefter skulle gå för att köpa mitt favoritskal till min nya, fula, dumma, vita iPhone så var såklart skalet slut. OCH (!! glömde nästan) jag missade chansen att åka med Carl till ett Twilight fan event som vi fick gratis biljetter till. Förhoppningsvis väntar en bättre dag imorgon, ska faktiskt klä mig i tejp och lösögonfransar, mer om det senare.

Pluggar till sent, tar sömntabletter för att kunna sova överhuvudtaget, vaknar när halva skoldagen gått, är fortfarande trött.

Har varit en riktig kines de två senaste veckorna. Går i skolan, pluggar tills jag börjar gråta (vilket i och för sig inte kan vara något en kines gör eftersom de är bäst på allt (måste inkludera att kunna bemästra och kontrollera sina känslor)) och sen sover jag. Så himla enformigt. Utvecklingssamtalet igår var också en hit, grät där också. Gråter hela tiden. Woho, har hittat nåt jag är bra på.

*är definitionen av jantelagen*

Ska berätta om gårdagskvällen i sann Katy Perry - last friday night-anda. Kvällen började med en timme hos Emily innan vi tog oss in till stan för att först storma in i en bingohall där ett spel pågick och sedan fyllekäka en pommes frites-talrik innan (?!) vi tog oss till blue moon bar för att dansa och dricka gratis shots och drinkar. På väg hem fick jag för mig att jag tappat bort min plånbok och hade ett mental break down likt det förra veckan när min telefon blev stulen. Efter att tre främlingar + Emily försökt trösta mig i en halvtimme ringde jag till gråtandes till min far och berättade hur hemsk jag var osv. Hittade såklart plånboken i väskan ett tag efter att jag lagt på. Jag är sämst. Inte förrän Rewan kom hit idag övergick min fullhet till bakfullhet och sen låg vi i sängen och diskuterade mina bulor hela dagen.

Igår gick jag ut för första gången på två månader. Kul tänkte jag. Hennes mobil tar jag tänkte någon annan.

Nu ska du äta piller prata ut sjukskriva dig.

Blev intervjuad och fotad av västerås street style idag haha. Var till en början lite smickrad men när jag sedan kom att tänka på att alla i västerås klär sig tråkigt och fult och likadant samt när jag svarade "en onepiece" på frågan "vad skulle du aldrig ta på dig?" och de två som intervjuade mig berättade att de hade en varsin, följt av massa ursäkter varför de hade en, kände jag mig inte så speciell längre. Trevligt att vara med i tidningen i alla fall, farmor brukar klippa ut sånt och spara.

Man lär sig verkligen att uppskatta småsaker när man vant sig vid att livet präglas av tungsinthet. Saker jag uppskattar idag: att jag missade bussen så jag fick cykla den dryga milen till skolan istället (vilket låter himla ironiskt, men faktiskt), att vi tittade på film på engelskan, att jag och Max återinförde måndagsfikan, att jag second hand-fyndade för första gången på länge, att tjejen på p3 bara spelar harmonisk slappna av-musik, att jag aldrig är hungrig nuförtiden.

Har aldrig riktigt känt att det här med att räkna och fira månader är speciellt häftigt. Jag tycker om min pojke lika mycket alla dagar. Dock kan jag idag inte låta bli att tänka lite på att det är faktiskt är ett helt år sen vi hittades i samma fotölj, badrum, bussäte trots att vi aldrig förut träffats, och fem månader sen han frågade om jag ville bli hans. Gud vilka gosklossar vi är.