bergochdalbananen

Och årets bragdguld tilldelas Anna Ludvigsson som idag fick Rewan att bada i en sjö för första gången. Dessvärre kan hon inte få det i praktiken eftersom hon är _sämst_ på att planera, och om möjligt ännu sämre på att fullfölja sina orimliga planeringar de få gånger de faktiskt föds. Hur nu denna bragd och ickebragd hänger ihop. Domarna har förmodligen gjort en helhetsbedömning.

När man umgås med en person tolv timmar i sträck och det ändå inte är tillräckligt.

Igår var jag med om mitt första lemonadkok, en picknick på en fotbollsplan som var det första steget mot att vara den ena halvan i ett mer ävertyrligt par, min första snigling (Rewans jeans), min första kidnappning utförd av Jonathan och Hanna, och till sist ytterliggare en picknick hos Elsa. Igår var en bra dag.

Sen sist har jag bland annat spenderat en vecka i en båt på västkusten och en eminent midsommar hos Rebecca. Nu sitter jag och tänker så mycket att jag inte skulle bli det minsta förvånad om mina hjärnhalvor valde att repellera för att avbryta all hjärnaktivitet.

Hejdå.

Mitt hår luktar Rewan och resten av huset luktar kladdkaka. Snart kommer Max för prat och eventuellt del två av "vad som händer om man äter en hel kladdkaka".

Några av engångskamerabilderna från Paris.

Ibland, eller ganska ofta, brukar jag klicka runt i mitt eget arkiv för att återframkalla minnen och ångest och då brukar jag reta mig så oerhört på att många inlägg är borttagna, eller inte skrivna överhuvudtaget. Och för att undvika mig själv, gammal och skruttig, i en situation där ingenting från de värsta fast bästa månaderna från mitt liv är rapporterat VILL jag ju berätta om Parisresan, jag VILL lägga upp bilder därifrån, jag VILL dela med mig av de senaste dagarna som till 87% har bestått av en kille som är så överfantastiskt underbar att jag inte vet hur man beskriver honom på ett sätt som låter vettigt för alla svenskar som bara kan vara lagom kära, jag vill också ha inlägg om sommar och glädje och allt bra som faktiskt händer. Men viljan att dö är tragiskt nog större än viljan att dokumentera allt de där. Sorry framtida Anna, du kommer vara tvungen att anlita en detektiv för att ta reda på vad som hände under dina tonårsår.