tell no one about tonight


Har ätit bakispizza med Emily och ikväll ska det dansas igen.

london calling to the faraway towns

London del fyra, engångskamerabilder.


it's friday, friday, gotta get down on friday

Tror att det bara var bra saker som hände igår: Fredrik och jag hittade en underbar tidning som jag la vantarna på, jag varvade Niklas på simningen minst fyra gånger, var på en date där jag inte behövde anstränga mig över huvud taget eftersom Rewan insisterade att mata mig, var på en rolig förfest med nya människor, Pluto blev INTE en besvikelse trots Londons underbara uteställen som är det enda jag har att jämföra med (kan nog bero mycket på det eminenta sällskapet, eller för att jag fortfarande innehåller spår av Koko-känslor), Max gav mig en asgod glass när besökte honom på jobbet. Och det bästa av allt uttryckt med Josefines ord "Anna haffade mest av alla och killen var inte ens här".
(Det enda som var lite synd var väl att mina engångskamerabilder blev väldigt dåliga och att Attilla inte kommenterade att jag såg ut som en sjöjungfru när jag trasslade in mina lemmar i mitt eget hår.)

and michael you would fall and turn the white snow red as strawberries in the summertime

Tre, fashionistas och shopaholics öppnar kombinerad restaurang/butik, speechless.


jag vet hur du ser ut i inga kläder

Efter gårdagens fruktansvärda utvecklingsamtal är det verkligen en svidande skräll att jag stannar hemma och lyssnar på Veronica Maggios nya samtidigt som jag samlar på mig tre frånvarotimmar (den sista timmen var dock endast VLs fel, för det GÅR faktiskt inte att komma bara lite försent till Martins lektioner, iallafall inte om man inte vill förlora all hans respekt samt aldrig mer kunna se honom i ögonen, då kommer man hellre inte alls).
Och juste, nästa vår åker jag till Nordirland i tre veckor. Har blandade känslor inför det, de flesta handlar om mössan och IRA.

jag tror mitt hjärta blöder


we don't waste no precious time

London del två - föda.


nothing is watsed

Del ett i en ganska ful bildserie från London. Jag kallar den "omgivning".


so let's dance while we're waiting

Igår spenderades större delen av eftermiddagen med några stora, starka och fantastiska vänner. Sällskapade med några av dessa samt några andra på kvällen också. Sen väntade en kall, mörk och lång cykeltur hem från löga, vilket iochförsig var överkomligt med tanke på allt bra dagen redan hade erbjudit. Nu ska jag träffa Emily och om fyra timmar åker jag och Max till London. Stört.

regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Har haft en så fantastisk start på lovet trots att det enda jag utnyttjat min vuxenhet till har varit att ringa till banken. Inte ens min blodiga skavsårshäl (perfekt inför gå långt i skor-resan som jag åker på på tisdag) bothers me just nu. Glade jag.

it's tricky to rock a rhyme, to rock a rhyme that's right on time. it's tricky...tr-tr-tr-tricky trrrrrrrrrrricky


En hälsning till Rebecca. Känner mig ganska syndig som i princip aldrig använder mig av mappen där jag samlar bilder från livet jag vill äga. (Liv man inte vill äga: i tisdags cyklade jag till och från skolan, igår ringde jag banken och tränade med Amanda (vilket iochförsig var jätteroligt, speciellt eftersom en av instruktörerna fick STÅND *anmäler*) och idag hade jag tre prov. Nu ska jag ut och springa eftersom mamma anser att jag pratar för mycket.) Och vad gjorde den här bilden i den mappen?

jag hatar män

Det står skrivet i både stjärnorna och i min kalender att imorgon kommer vara historiens mest episka misslyckande. Vill inte.

higher now than ever before

Historien om mitt livs enda artonsårsdag:
Låg sömnlös största delen av natten och hade åldersnoja. När jag väcktes på riktigt av sång och presenter hade det ändå inte slagit mig att det var dags att kliva in i den nya eran. Fick mest londonrelaterade grejer, har inte slagit mig att vi ska dit heller, efterblivna jag. I skolan möttes jag av mer uppmärksamhet än vad jag upplevt i hela mitt liv hittills, trivdes dock väldigt bra i det. Fick även en Ben & Jerry's av Sofie som jag uppskattade väldigt mycket (gjorde ett undantag och trotsade inga laktosprodukter före lunch-regeln) min spansklärare uppskattade den dock inte överhuvudtaget, ska aldrig nämna något om helado i hennes närhet (isåfall kommer vattnet säkerligen att gå över mina fötter). Förövrigt hände inget speciellt värt att ta upp förutom min kemilärare som febrilt försökte förstöra min perfekta dag samt ett nervsammanbrott över hur man egentligen borde svara på alla facebookgrattis (har alltid inställningen om att jag borde svara trevligt och personligt på samtliga men det slutar alltid med att jag svarar asopersonligt eftersom jag bara fått massa asopersonliga hälsningar, ska fan börja med handskrivna brev eller scenframträdanden istället). Efter skolan virrade jag runt med diverse trevliga personer (själva jag var dock väldigt otrevlig, är alltid så normal när jag inte har ätit (eller när jag har ätit)). Slutade i alla fall med att jag i sällskap av Max, Jesper och Elsa satt på Varda och drack vuxendricka och åt SNACKS. Sen gick jag till Limone och åt med min familj (lyckades sitta vid samma bord och få samma mystiska kypare som förra gången jag åt där med Rebecca och Matilda).
Fy vilket hemskt inlägg. Tack alla underbara människor dock.

glömmer aldrig bort min tonårssynd, hemmafester och en stulen bil

Endast tre timmar barndom kvar, sen är allt kört.

jag skakar om kalendern, kyss mig så att något händer

Har varit en vintage queen (precis som du Elsa!!) igår och idag och hittat fragmet från min barndom i skåpet med analoga bilder samt rensat pappas före detta garderob hos min granny (kan numera säga så eftersom jag bara har en (vilket vidrigt sätt att lägga fram det på, brinn jag)). Har dessutom haft en trevlig eftermiddag med Rewan och nu är Emily på ingång.

les animaux dansent dans le safari disco club


"Efter sånt här lär man sig att se på saker på ett annat sätt."
Idag har bra saker hänt i plural, måtte the force be with me imorgon också.

cumpleanos feliz, happy birthday guadalupe


jag har ett hem, ett ljuvligt hem, jag är på vandring dit. fast vägen inte alls är lätt så går jag den med flit

Rubriken är den värsta psalmversen jag vet. Och helgen var bland det jobbigaste jag varit med om, men nu är jag hemma i alla fall.
(Misstolkar själv det här inlägget som ett attentionskrik likt att bära reflexväst i skolan.)

RSS 2.0