that was when i ruled the world


Att få se sitt absoluta favoritband efter en fem års lång väntan, en perfekt sommarnatt med sin bästa vän, 15 meter från scenen, när allt är perfekt och glädjetårarna bara sprutar, DET är något som bara händer en gång i livet. Och det är väl ganska synd, för jag skulle vilja ha den där dagen 365 gånger om året.
Får vara glad att jag inte är senil, att jag minns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0