bergochdalbananen

Var (som alltid när det handlar om morgonbussar) sen till bussen imorse, som om inte det vore lagom hemskt visade det sig att min gamla cykel har omvandlats till en kreation där sadeln sitter högre upp än styret. Fick med ens skolios, skönt. Två kommunala resor senare befann jag mig i alla fall Stockholm med Sofie. Medans vi traskade omkring i regnet fick jag syn på Jesustanten, och skulle just kommentera den åsynen när hon plötsligt börjar skrika om hur mycket Jesus hatar mig. Om jag varit modig hade jag knäppt henne på näsan och sagt att ursäkta men Jesus är faktiskt min pojkvän, men eftersom både Sofie och jag är riktiga cowards så sprang vi för våra liv med tanten hack i häl i säkert 30 meter. Ungefär en halvtimme senare stöter vi på henne IGEN!? Blev så skärrad att jag skrek rakt ut i luften och började springa. Bra att jag var så diskret, folk, speciellt inte Jesustanten, märkte mig absolut inte. Hon vrålade då ett riktigt skräckfilmsvrål och började springa efter oss igen. Fick rysningar över hela kroppen och håret på armarna reste sig och gick igenom min kavaj. Kommer vara traumaskadad resten av livet. Hann även se den kära en tredje gång innan vi åkte hem, då hade vi dock lärt oss att man inte ska väcka uppmärksamhet så vi klarade oss helskinnade. Sprang dock som om vi hade haft damen bakom oss även när vi skulle med tåget. Måste sett ut som två certifierade distanslöpare när vi sprang fram och tillbaka i panik haha. Förutom för många budskap om övre makter var det en fin dag då jag fick med mig mycket fint till mig själv och även en gåva till Rebecca. (Förstår inte när eller hur jag blev så pass snäll att jag köper ett linne utan att hon ens ber mig. Var kanske för rädd att Jesus inte skulle ta emot mig i himlen.)
Tre fina matbilder och en "fin" (dock obligatorisk) spegelbild på Weekday.