bergochdalbananen

Tänkte göra ett försök att dokumentera den lilla resan som ägde rum för några veckor sedan. Lovar att sammanfatta mig och strukturera det så mycket som möjligt och utelämna hur mycket detaljer som helst för annars kommer detta bli projektarbetet all over again och den stressen och prestationsångesten vill jag inte uppleva igen, i alla fall inte utan Sara.

 

Strax efter studenten för jag och min lilla familj alltså till de stora staterna. Första stoppet var, som ni kanske redan förstått, New York.

 

Första kvällen ägnade vi åt att vara jetlagade på 5th avenue (för där måste man tydligen vara förstår inte varför).

 

Första morgonen slutade vi, till min stora glädje, plötsligt att vara turister och besökte ett superamerikanskt frukostställe dit bara tvättäkta amerikaner gick. Det här var för övrigt typ den enda bilden jag frivilligt ställde upp på. För det spelar tydligen ingen roll om man vikthestar och går ner 4 kilogram inför student och utlandsresa, man tycker tydligen ändå att man inte kan vara med på bild. Och sånt är ju bara dumt. Men så var det i alla fall och därför har jag nästan inga bilder på mig själv med alla sevärdheter att visa för mina barnbarn. Nåja, nästa gång ska jag inte vara lika töntig.

 

Efter att ha tagit reda på Victorias hemlighet (som är att med hjälp av bh:ar motverka allt vad gravitationskraft är) och besökt uppskattningsvis 10 000 kvadratmeter New York:sk mark begav vi oss till Rockefeller center för att njuta av lite utsikt.

 

Personligen ville jag bara åka till New York för att ta en springtur i Central Park, men eftersom jag innan studenten drabbades av världens mest obotliga förkylning så fick det förbli ogjort.

 

På resans tredje dygn, då det var planerat att vi skulle besöka niotillfem-delen av New York, hade jag smittat ner hela familjen med den obotliga förkylningen och alla ville dö. Så vi tittade på frihetsgudinnan och det som skulle bli ett World Trade Center, sen fick det vara nog.

 

Sen hängde vi vid hotellets takpool resten av dagen. Jag som var nybliven singel och inte flirtat med en enda man sen ett och ett halvt år tillbaka i tiden blev minst sagt obekväm när den assnygga badvakten kom fram till mig för att make his move. Jag såg mig förtvilat omkring och sen tog jag fram närmsta bok för att "läsa" den (Den var upp och ner), antar att han blev förförd.

 

Och på den fjärde dagen tog vi en taxi till flygplatsen för att lämna New York bakom oss. Sjöng "California, here we cooooooooooooooooome" och tänkte på Seth Cohen samtliga sex timmar som det tog oss att flyga till San Francisco.